Tegeltillverkning

Oavsett vilken typ av tegel det gäller används tegellera, vilket är en förvittringsprodukt av fältspat (en mineralgrupp bestående av aluminiumsilikater med natrium, kalium eller kalcium). Aluminiumsilikat är en sammansättning mineraler bestående av aluminium, kisel och syre. Tegelleran är utbredd över stora delar av jorden, med en koncentration där istiden härjade. Istidens vattenmassor har slammat ner leran i dalarna.

När man bränner tegellera avger den ett kemiskt bundet vatten och bildar genom härdning ett hårt och vattenfritt silikat (kemisk förening av kisel och syre). Det brända teglet innehåller:

• 30 – 45 % glasfas. Glasfas bildas av lermineral, exempelvis illit eller klorit
• Glimmer- och kvartskorn (en mineralgrupp)
• Osönderdelade fältspatkorn

Beroende på hur sammansättningen i leran ser ut kan tegellera tåla olika temperaturer. Den vanliga smältpunkten för tegellera ligger dock på 1 100 – 1 200 grader. Tegellera innehåller olika mängder föroreningar av bland annat alkalier, järn, kalk och magnesium. Vid tillverkning av eldfast tegel får leran inte innehålla för stor mängd järn. För att teglet ska bli tåligt och beständigt behöver det brännas i höga temperaturer i flera dagar (bränningsprocessen tar mellan 2 och 3 dygn). Sedan ska teglet svalna lika många dygn.

I Sverige började eldfast tegel att tillverkas i Höganäs år 1825.

Användningsområden

Eldfast tegel används framförallt som infodring i pannor och ugnar och skyddar då bakomliggande konstruktioner mot värme. Eldfast tegel skyddar även mot värmeförlust. Eldfast tegel kan användas där temperaturer når som mest 1 450 grader.

Vanliga frågor och svar