Säkra husgrunden från fukt

Matilda Nobel Matilda Nobel / Lästid: ~4 minuter

Husgrunder är särskilt utsatta för fukt och kyla, speciellt källar- eller krypgrunder som står under marknivå. De utsätts för vatten både utifrån och inifrån samt värmeväxling. Det finns olika sätt att säkra husgrunden från fukt och kyla.

Fukt

Fukt finns i tre olika former: vatten, is och vattenånga. Tecken på att det finns fukt i husgrunden kan vara droppar längsmed väggarna eller en pöl på golvet. Vattenånga syns inte eftersom vattenmolekylerna är så fint fördelade i luften. Om det finns misstankar om för höga fuktnivåer, exempelvis i en källargrund, kan man göra en fuktkontroll. Det finns fuktmätare som mäter fukten i procent. Den måttenhet som vanligtvis används för att ange luftfuktigheten är relativ fuktighet (RF). 0 procent betyder att luften är torr och 100 % betyder att det finns vattenmättad luft i utrymmet.

Varm luft innehåller mer fukt, därför är inomhusluften fuktigare än utomhusluften. Fukt inomhus bildas genom olika aktiviteter, till exempel matlagning och duschning, och faktiskt också endast genom att de boende andas och rör sig. Enligt Boverkets byggregler (BBR) ska byggnader konstrueras på ett sätt som gör att vattenånga, vatten i eller på mark samt byggfukt inte skadar byggnader och funktioner. Det innebär att grundmurar, socklar och källarytterväggar ska byggas på ett sätt som gör att de inte absorberar vatten genom kapillärsugning (vattnets ytspänning gör att fukten sugs uppåt) eller på grund av att vatten rinner ner i marken längsmed ytterväggen. För att förhindra fuktproblem används därför flera skydd: utvändigt fuktskydd och dränering. Även isolering och värme kan användas för att torka ut luften och skydda husgrunden.

Metoder

En av de viktigaste åtgärderna för att förhindra att vatten rinner ner till husgrunden är att marken lutar bort från huset. Dagvatten rinner ner i marken och måste därför ledas bort för att inte bli stående längsmed sockeln och grundmuren. Det spelar ingen roll vilken husgrund man har, byggnaden måste anläggas så att dagvattnet leds bort från huset. För att vattnet ska kunna avledas måste marken luta minst 1:20 inom 3 meter från huset. Med andra ord ska marknivån vara 20 centimeter lägre tre meter från huset. Ibland är det svårt att skapa lutning, särskilt om huset byggs i en sluttning. Ibland behöver man till exempel gräva ett avskärande dike ovanför huset.

Även om man grävt en lagom lutning från huset kommer fukt ändå alltid att ligga mot husgrunden. Därför ska byggnaden förses med en ordentlig sockel. Det är särskilt viktigt om fasadbeklädnaden består av trä som är mer känsligt för fukt.

Olika metoder som förhindrar att fukt rinner in i husgrunden och orsakar fuktproblem:

  • Dränering
  • Fuktskydd
  • Värmeisolering

Dränering

Intill husgrunden ska det finnas en välfungerande dränering. Dräneringen består av olika material som har dränerande och kapillärbrytande egenskaper, vilka förhindrar att smältvatten och ytvatten rinner ner mot väggen. En dräneringsanläggning skapas genom att ett utrymme grävs ut längsmed grundmuren. Sedan placeras en markduk ut som täcks med dränerande material, till exempel makadam. Även lecakulor kan användas, de är kapillärbrytande samtidigt som de har värmeisolerande egenskaper. Gruset hjälper till att avleda vattnet och gör att det rinner ner lagom snabbt dit man leder dräneringen. Vanligtvis täcker man även grundmuren med ett luftspaltsbildande tätskikt, alternativt ett enkelt tätskikt.

Fuktskydd

På grundmuren fästs någon typ av fuktskydd, till exempel ett luftspaltsbildande skikt som platonmatta. De små bubblorna i mattan skapar ett utrymme där luften kan passera och kondensera. Längst ner där mattan slutar måste det vara öppet så att den kondenserade fukten kan rinna ut och ner till dräneringsröret. Förutom luftspaltsbildande mattor kan även en markskiva eller en värmeisolerande skiva användas, till exempel en pordrän.

Tidigare använde man inte luftspaltsbildande skikt som platonmattor utan strök istället grundmuren med asfalt. Det förhindrade i visserligen vatten från att tränga in i väggen. Men problemet med asfaltsstrykning är att uttorkningen av byggfukt försvåras då skiktet är så tätt. Dessutom blir asfaltsskiktet otätt om väggen med tiden sätter sig, vilket den vanligtvis gör förr eller senare. Det leder till fuktgenomslag som kan upptäckas genom fuktfläckar på väggens insida.

Ett effektivt sätt att skydda grundmur och sockel från fukt är genom att kombinera en tät luftspaltsbildande utsida med markisolering. På det sättet torkas byggfukten enklare ut eftersom värmeisoleringen gör att värmen bevaras. Det luftspaltsbildande fuktskyddet ska placeras utanför värmeisoleringen.

Har man en husgrund i gjuten betong är det viktigt att det finns underliggande isolering. Den ska vara monterad även under husgrundens bärande delar, annars torkar inte fukten ut.

Värmeisolering

Värmeisolering är viktigt av flera anledningar, bland annat för att förhindra att fukt- och mögelproblem uppstår. Men isoleringen minskar även energiförbrukningen i hushållet eftersom den motverkar värmeförluster. Det säkraste sättet för att bryta köldbryggor (som skapas när ett material med dålig värmeledningsförmåga går genom ett isolerskikt) och fukttransportvägar är att använda en utvändig obruten isolering. När isoleringen ligger utanför husets bärande delar hålls den relativa fuktigheten låg. Samtidigt minskar risken för fuktskador.

Hela byggnaden bör värmeisoleras men det är särskilt viktigt i grunden eftersom den står i direktkontakt med marken och fukten.

Vanliga frågor och svar

Det finns flera metoder för att motverka fukt och man behöver kombinera flera. Dels behöver det finnas en tillräcklig lutning från huset för att dagvatten ska kunna avledas, dels ska det finnas en välfungerande dränering. Även fuktskydd och värmeisolering används för att motverka fuktproblem.

Helst bör fuktigheten ligga mellan 30 och 60 %, överskrider den relativa fuktigheten 65 % ökar risken för mögel.

Det är ett luftspaltsbildande skikt som monteras på husgrundens grundmur. Den består av små ”bubblor”, vilka skapar ett utrymme där luften kan passera. Är luften fuktig kan den torka ut och kondenseras i de små hålrummen. Därefter leds vattnet ner till botten av platonmattan där en öppning mot ett dräneringsrör finns.