Markens förutsättningar

Olika jordtyper

I Sverige finns det olika typer av jordtyper, varav de vanligaste är:

• Morän. Morän består av massa i flera partikelstorlekar, allt från mindre lerpartiklar (<0, 002 millimeter) till stora block (>60 centimeter). Vanligtvis ligger moränjord ovanpå berg med ett lager på cirka 10 meter i tjocklek. Morän jordtyp är i regel bra byggmark eftersom bärigheten är god. Morän kan dock utsättas för tjäle och innehålla stora stenblock som måste spräckas eller sprängas bort.
• Lera. Lera är en besvärligare jordtyp att bygga på eftersom den tenderar att sjunka och glida och är mer instabil än exempelvis morän. Det kan gå att bygga på lera om man bygger husgrunden på plintar.
• Sand. Precis som lera är sandjord lite besvärligare att bygga på, men det är inte omöjligt. Det krävs att man schaktar och packar jorden ordentligt för att skapa stabilitet. Det kan fungera med kryp- eller hybridgrund. Dock bör man utföra en geoteknisk undersökning för att ta reda på hur bärigheten ser ut och vilken husgrund som passar bäst.
• Berg. Det mest stabila underlaget att bygga hus på är berg. Problemet med berg är att det behöver förberedas innan husgrunden kan anläggas (om man inte väljer att sätta ner plintar). Ofta måste berget spräckas eller sprängas, något som medför större kostnader än om man exempelvis bygger på morän.

Flera lager jord

Marken består sällan av endast en jordtyp, ofta kan samma tomt bestå av flera lager med olika jordtyper. Längst ner kan det till exempel finnas berg, sedan morän och ovanpå det lagret kan det finnas ett flera meter tjockt lager lera eller sand. Alla jordtyper reagerar olika när det tillkommer vatten eller när det utsätts för tyngd. Har man inte utfört en bra kontroll av marken och byggt husgrunden på rätt sätt finns det risk för sättningar.

Sättningar

Bygger man hus på finkornig jord som sand eller lera, uppstår det ofta sättningar i marken. Det innebär att det vatten som finns i jorden trycks undan vid tyngd. Det resulterar i att marken trycks ihop och sjunker nedåt på grund av husets tyngd. Sättningar är en långsam process som ibland kan ta 50 år eller ännu längre tid. Ofta är sättningen störst i början, när huset väl är på plats. Den nya och stora tyngden trycker då snabbt undan vattnet i jorden vilket gör att marken börjar sjunka. Sedan går det långsammare och långsammare. Så här märks sättningar i huset:

• Fönster och dörrar är svåra att öppna och stänga
• Golvet lutar
• Det bildas sprickor i väggarna
• Avloppen lutar åt fel håll

Ju mer vatten jordtypen innehåller, desto större problem med sättningar kan det bli. Lera innehåller exempelvis mycket mer vatten än berg. Om marken består av dy, gyttja eller torv bör man undvika att bygga där. Hur stora och allvarliga sättningarna blir beror bland annat på:

• Husets tyngd
• Hur jämna jordlagren är
• Hur tjockt lager lera jorden innehåller

Undvik sättningar

Det finns sätt att undvika sättningar:

• Geoteknisk undersökning. En noggrann undersökning är det bästa sättet att ta reda på hur markens bärighet ser ut. Genom analysen kan en konstruktör vanligtvis veta vilken sorts husgrund som är bäst lämpad för underlaget.
• Grunden. När man vet vilken husgrund som passar marken bäst är det viktigt att man bygger den på ett korrekt sätt samt att själva marken förbereds innan.
• Terrasser. Om marken har sämre bärighet eller är mer benägen att få sättningar är det viktigt att eventuella tillbyggnader som terrasser och uterum byggs i lättare material så att man inte ökar belastningen för mycket.
• Träd. Innan träd ska fällas på tomten är det viktigt att komma ihåg att träd suger upp stora mängder vatten, det gäller särskilt träd som alm, björk och poppel. Om träden står mycket nära huset kan det påverka vattenmängden i marken. Samma sak gäller om du planterar nya träd. En tumregel är att träd ska planteras på ett avstånd som motsvarar höjden på det färdigvuxna trädet.

Vanliga frågor och svar