Geoteknisk undersökning

Matilda Nobel Matilda Nobel / Lästid: ~5 minuter

Ett husbygge innebär många fler arbetsmoment än själva byggandet. Till exempel ska en platta gjutas eller annan typ av husgrund byggas. Men ett moment som kan vara lätt att glömma är den geotekniska undersökningen. Den visar hur marken och jorden ser ut där huset ska byggas.

Därför görs en geoteknisk undersökning

Syftet med att utföra en geoteknisk undersökning är att fastställa jord-, berg- och grundvattenförhållanden. Informationen som tas fram i samband med undersökningen påverkar husbygget. Till exempel får man veta vilken typ av husgrund som är mest lämplig för platsen samt vilka eventuella åtgärder som behöver utföras för att stabilisera marken. Genom den geotekniska undersökningen kan man även få viktig information om grundvattnet, vilket är relevant om man planerar att anlägga en egen brunn.

Det finns risker med att hoppa över den geotekniska undersökningen, särskilt om det inte funnits tidigare bebyggelse på tomten. Beroende på jordtyp kan det uppstå förskjutningar och ras i marken, vilket kan få förödande konsekvenser för huset. Ett skräckexempel är jordskredet i Tuve år 1977, vilket är en av de värsta naturkatastroferna i Sverige i modern tid. Jordskredet berodde på att en stor yta regnmättad lerjord började röra sig och kanade tillslut ner över en dalgång. Raset flyttade cirka 300 000 kvadratmeter mark och 67 hus rasade i samband med skredet.

Jordtyper

Markens stabilitet och förutsättningar styrs av jordtypen. Genom en geoteknisk undersökning får man bland annat reda på jordlagerföljden samt jorddjupet. Genom den informationen kan man även få reda på jordtypens fasthet och portrycksfördelning (visar hur stor benägenhet marken har för sättningar). Portrycksfördelningen är viktig eftersom den påverkar grundvattnets beteende då det styr vattnet i marken samt hur hög vattennivån är. Syftet med geotekniska undersökningar som görs inför ett husbygge är framförallt för att ta reda på jordens bärighet. Med information om jordens sättningsegenskaper och bärighet går det att ta reda på om det är lämpligt att överhuvudtaget bygga ett hus på platsen, eller om marken behöver stabiliseras och stöttas upp först.

Jordens sättningsegenskaper betyder hur stor risk det är att marken ska sjunka ihop. När jordtypen belastas, till exempel av ett hus, kan den reagera på olika sätt, beroende på jordtypen. Morän mark är ofta bra mark att bygga på då den består av grus, sten och berg, vilket skapar stabilitet. Men är marken lerig och dyig finns det stor risk för sättningar. Det innebär helt enkelt att marken trycks ihop under trycket av husvikten. Det kan leda till att husets väggar och golv spricker, eller i värsta fall flyttar sig.

De vanligaste jordarterna i Sverige:

  • Morän. Morän jordart bildades av glaciärer och inlandsisen genom en osorterad lagring av berg som härstammade från glaciärisen. Morän består av allt från lerpartiklar (<0,002 millimeter) till stora stenblock (>60 centimeter). Ofta delar man in morän i olika kategorier beroende på partikelstorlek och utformning: lermorän, siltmorän, sandmorän, grusmorän, sten- och blockmorän och blandkornig morän. De minsta partiklarna i morän jord kallas för matris och de hjälper till att kapsla in de stora partiklarna, som kallas för block.
  • Lera. Lera är en finkornig jordart med en partikelstorlek från 0,002 millimeter. Lera är en finkornig vittringsprodukt, vilket innebär att den forslats långt ifrån sin ursprungliga plats, till exempel via vattenströmmar ut i havet. Lera innehåller mycket vatten och är mer känslig för sättningar. Ska man bygga hus på lerig jord behöver man vanligtvis påla marken för att stötta upp och göra marken mer stabil.
  • Sand. Sand är en mycket finkornig jordart med en partikelstorlek från 0,063 till 2,0 millimeter. Mindre partiklar kallas för silt och större än 2,0 kallas för grus. Sand är inte lika vanligt förekommande i Sverige som till exempel morän jordtyp. Vanligtvis förekommer sand på platser där vädret har slitit och nött ner urberg. Det går att bygga hus på sandig mark, men den behöver packas ordentligt först. Ofta lägger man ut ett lager grus för att förbättra dräneringen.
  • Torv. Torv bildas av växtdelar som delvis förmultnat på grund av syrebrist. Torv finns ofta i mossar och kärr. Torv är inte en bra jordtyp att bygga hus på då det finns stora risker för sättningar.
  • Gyttja. Gyttja består av sönderdelade växt- och djurrester som avsatts på sjö- eller havsbottnar. Partiklarna från resterna bryts ner i tarmkanalen på vattenlevande organismer. Det resulterar i mycket finfördelade partiklar som inte är synliga för det mänskliga ögat. Gyttja är inte rekommenderat att bygga hus på, det finns alldeles för stora risker för sättningar.

Planering inför geoteknisk undersökning

Innan en geoteknisk undersökning av marken görs kontrolleras alltid den tillgängliga informationen för platsen, bland annat:

  • Topografiska kartor
  • Gamla stadskartor
  • Geologiska kartor med beskrivning
  • Flygfoton

När geoteknikern samlat all information kan hen bedöma vilken typ av undersökning som är mest lämpad: fältprovning, provtagning av grundvatten, portrycksmätning och andra kontroller. Många gånger utförs flera undersökningar för att fastställa olika saker. Den geotekniska undersökningen utförs sedan på flera sätt, bland annat genom borrning. Olika typer av utrustning används vid borrningen, dels eftersom olika jordtyper kräver olika utrustning, dels för att man vill kontrollera olika saker (till exempel markens bärighet och grundvattnets nivå).

Det kontrolleras i en geoteknisk undersökning

Det finns inte bara en geoteknisk undersökning utan flera sorters undersökningsmetoder. Ofta görs mer än en sorts undersökning. En del undersökningar sker i fält, andra i laboratorium. De undersökningar som ingår i en geoteknisk undersökning är bland annat:

  • Geofysiska undersökningar. Förståelsen för jordens struktur, egenskaper och processer.
  • Jordlagerföljd, jordart och bergnivå. Genom olika sorters sonderingar (metod för att bestämma jordens geotekniska egenskaper) får man fram information om jordlagerföljden, jordarten och bergnivån.
  • Grundvattenförhållanden. För att ta reda på grundvattnets förhållande använder man två olika metoder: protryckmätare och öppna grundvattenrör.

Den geotekniska undersökningen visar bland annat portrycksfördelningen, alltså hur stor risken för sättningar är. Portrycksfördelningen påverkas av både topografin (terrängens fysiska form) och markegenskaper. När man vet mer om portrycksfördelningen förstår man mer om grundvattnet eftersom det påverkas mycket av portrycksfördelningen. Man kan alltså se grundvattnets nivå, hur benäget det är att vandra och andra faktorer, med hjälp av portrycksfördelningen.

Vanliga frågor och svar

Vanligtvis tar undersökningen inte mer än två dagar, men det beror lite på tomtens storlek och på företaget som utför analysen.

Det beror på området och kommunen. I de fall då kommunen säljer tomter har de ofta redan utfört en geoteknisk undersökning. I andra fall kan det krävas en geoteknisk undersökning för att få bygglov.

Det är en undersökning som utförs för att fastställa jord-, berg- och grundvattenförhållanden.

Vid detaljplanläggning är geoteknisk undersökning ett vanligt krav eftersom man behöver kunna bedöma om området är lämpligt att bygga på. Köper man en tomt där ingen tidigare bebyggelse har funnits är det bra att göra en geoteknisk undersökning för att minimera risken för sättningar och andra problem i framtiden.