Säteritak – konstruktion och historia

Matilda Nobel Matilda Nobel / Lästid: ~1 minuter

Säteritak, även kallat karolinertak, är en taktyp som var vanlig i Sverige under stormaktstiden (från 1600-talet till 1700-talet). Taket består av två takfall och en mellanliggande våning med fönster. Säteritak påminner en del om valmade tak som är brutna med ett lägre vertikalt parti.

Säteritak konstruktion

Ett säteritak är både valmat (har takfall mot alla sidor) och brutet. Där takfallet bryts finns ett vertikalt parti, ibland försett med fönster. Den lodräta delen av taket ökar den invändiga takhöjden. Taket påminner en del om mansardtak, men skillnaden är att mansardtaket saknar det lodräta partiet som säteritaket har.

Säteritakets historia

Säteritaket såg dagens ljus i mitten av 1600-talet och användes och prydde då herrgårdar och säteriet, därav namnet. Taktypen är inte särskilt vanlig eftersom den endast användes i cirka 100 år, då främst på pampigare barockbyggnader. Ett säteri är ett annat ord för herrgård och fram till år 1810 var den här typen av byggnader skattebefriade och den som ägde ett säteri var i regel den privilegierade adeln.

Vanliga frågor och svar

Det är en takkonstruktion bestående av två takfall och en mellanliggande våning som ibland är försedd med fönster.

Man byggde i regel säteritak på säteriet, alltså herrgårdar. Säterier var under 1600-talet skattebefriade.

Man byggde säteritak mellan 1650-talet till 1750-talet.

Relaterade artiklar