Flera fördelar med kretsloppsanpassat avlopp

Den stora fördelen med ett kretsloppsanpassat avlopp är att man tar vara på avfallet och kan återanvända det. I urin och avföring finns många näringsämnen som fungerar som ren växtnäring. Odlar man mycket själv kan man även spara pengar på att slippa köpa växtnäring i trädgårdsvaruhusen. Några av fördelarna med ett kretsloppsanpassat avlopp:

• Ren växtnäring med låga halter av tungmetaller och kemikalier
• Större delen av näringen kan återinföras till jordbruket
• Minskad risk för övergödning av sjöar
• Minskad risk för förorening av grundvattnet
• Lägre driftkostnader jämfört med kemisk fosforfällning

I ett kretsloppsanpassat avlopp separeras toalettvattnet från BDT-vattnet genom en särskild typ av toalett. Både vakuumtoaletter och urinsorterande toaletter är bra alternativ. Den typen av toaletter använder betydligt mindre mängd vatten till spolningen, sällan mer än en liter per spolning. Allt toalettvatten samlas sedan i en separat tank medan det övriga BDT-vattnet leds vidare till en traditionell avloppsanläggning (exempelvis en trekammarbrunn med infiltration).

Olika toaletter

Urinsorterande toaletter är uppbyggda med två skålar: en för urin och en för avföring och papper. Eftersom urinskålen är den som används mest blir mängden spolvatten väldigt liten. Det finns även varianter av urinsorterande toaletter där inget vatten används, istället strör man flis över avföringen. Den typen av toalett är vanlig i sommarstugor.

I en vakuumtoalett används inte vatten överhuvudtaget till bortspolningen av urin och avföring utan bara en liten mängd vatten för att spola rent själva toalettskålen. Urin och avföring sugs istället ner genom att ett undertryck i ledningen skapas. Avfallet hamnar i den slutna tanken.

Hantera olika sorters avfall

Det går att ta vara på både urin, fekalier och BDT-vatten på olika sätt. Förutom att du själv kan använda avfallet som växtnäring till trädgården, kan det vara ett praktiskt alternativ för de områden som är svåråtkomliga för slambilen då de inte behöver komma ut för att tömma. Beroende på vilken typ av avfall det handlar om ser reningsprocessen lite olika ut.

• Urin. Urin behöver inte behandlas innan användning då det i regel inte innehåller någon skadlig mängd smittämnen. Däremot krävs en tillräckligt stor yta att sprida urinen på. Urin behöver en yta på minst 40 – 50 kvadratmeter/person. Är man en familj på fyra personer krävs alltså en yta på 160 – 200 kvadratmeter för att sprida ut ett års uppsamlad urin.

Tips! Det är bättre att inte späda ut urinen eftersom det ökar lukten.

• Fekalier. Fekalier innehåller, till skillnad från urin, smittämnen. Det är viktigt att avföringen hanteras på rätt sätt samt behandlas innan den används i odling. Fekalier kan behandlas på olika sätt, bland annat genom kompostering och lagring. Vid varmkompostering komposteras avfallet i en temperatur på minst 50 grader och under en vecka. Under komposteringstiden ska avfallet röras om minst tre gånger. Det gör man för att säkerställa att allt material är lika varmt. Om materialet inte uppnår 50 grader ska det istället lagras. Långtidslagring innebär att avfallet lagras under två år innan det kan återinföras i odling. Anledningen till att avfallet ska långtidslagras beror på att det först efter två år kan anses vara helt fritt från smittämnen. När fekalier används som gödsel behövs en yta på minst 10 kvadratmeter per person och år. Är man fyra personer i familjen krävs alltså en yta på minst 40 kvadratmeter. Sprider man latrin (urin och fekalier) gäller samma spridningsyta som för urin.
• BDT-vatten. BDT-vatten kan också återinföras till naturen. Det innehåller normalt sett liten mängd smittämnen. Spridning av BDT-vatten ska ske i droppbevattning eller liknande, vattenspridare är inte att rekommendera eftersom smittspridningen ökar.

Vanliga frågor och svar