Minireningsverk – så fungerar det

Olika sorters minireningsverk

Ett minireningsverk kan rena BDT- och WC-vatten (svartvatten) och finns i olika utföranden, till exempel normal eller hög skyddsnivå. Normal skyddsnivå innebär att avloppsanordningen förväntas rena avloppsvattnet från 70 % fosfor och 90 % av BOD. BOD är en förkortning för ”Biochemical Oxygen Demand, vilket är ett mått på ur mycket biologiskt nedbrytbar substans som vattnet innehåller. BOD är en analys där man kan avgöra hur snabbt organismer i vattnet förbrukar syrgas. Ju högre andelar BOD i vattnet, desto mer förorenat är det. Hög skyddsnivå innebär att anordningen kan rena avloppsvattnet från minst 90 % av fosfor, 50 % av kväve och 90 % av BOD. Minireningsverk används vanligtvis till enskilda avlopp och för hushåll med ett fåtal användare, men det finns även större minireningsverk som fungerar för större fastigheter, exempelvis bostadsrättsföreningar med flera hundra användare.

Till skillnad från infiltration eller markbädd har minireningsverk längre livslängd vilket också gör alternativet smart ur en ekonomisk synpunkt. Det finns flera typer av minireningsverk, vissa har en inbyggd slamavskiljare och andra använder en separat slamavskiljare. Om reningsverket ska hantera både avloppsvatten och BDT (bad-, disk- och tvättvatten) behöver slamavskiljaren vara av trekammarbrunnsmodell.

Även om den vanligaste typen av minireningsverk använder kemikalier till rening av vattnet, finns det idag även bioreningsverk. Dessa fungerar ungefär som vanliga minireningsverk förutom att de inte använder kemikalier för att rena fosfor. Istället renas vattnet med naturmaterial, bland annat vissa typer av mineral med unika egenskaper som renar fosfor.

Olika vattentyper som minireningsverket hanterar:

• BDT-vatten (gråvatten): vatten från bad, disk och tvätt
• WC-vatten (svartvatten): vatten från toalett
• Dagvatten (regn- eller smältvatten): vatten från vägar och hustak som rinner ut i vattendrag via diken.

Minireningsverkets funktion

Avloppsvattnet leds till reningsverket där det går igenom slamavskiljning. Där tillsätts fällningskemikalier som bildar ett fosforrikt slam. Därefter behandlas avloppsvattnet genom att bakterier bryter ner föroreningarna i vattnet (biologisk rening). Efter att avloppsvattnet gått igenom reningsverket leds det vidare till ett resorptionsdike där vattnet renas från kväve och eventuella smittämnen.

Fördelar med minireningsverk:

• Kompakta. Trots en avancerad reningsteknik tar reningsverken inte särskilt stor plats.
• Effektiva. Reningsverken renar fosfor på ett effektivt sätt.
• Lätt provtagning. Genom ett tydligt definierat utlopp är det enkelt att ta prover av vattnet.

Nackdelar med minireningsverk:

• Känslig teknik. Minireningsverk behöver regelbundna kontroller och inte sällan krävs experthjälp för reparationer och underhåll.
• Kostnader. Med ett minireningsverk medföljer även vissa kostnader, bland annat driftkostnader och slamtömning.

Minireningsverket fungerar som ett filter mellan avloppsvattnet och naturen. Giftiga och skadliga komponenter i vattnet ska fastna i filtret för att sedan förvaras i en tank som töms regelbundet. Det renade vattnet kan ledas vidare ut i naturen.

Viktigt att rena vattnet

Anledningen till att vi renar vatten beror på att allt vatten som passerat hushållets apparater, som toaletten, diskon och tvättmaskinen, innehåller bakterier och skadliga ämnen. Näringsämnen som fosfor och kväve är stora orsaker till övergödningen i svenska sjöar och vattendrag. Avlopp med dålig reningseffekt kan ha stor negativ miljöpåverkan på djurhälsan.

Slamtömning

Med ett eget minireningsverk medföljer även ansvar för slamtömning. Slamtömning utförs vanligtvis en till två gånger per år, det kan variera lite beroende på reningsverk. Som ägare till ett minireningsverk ansvarar man även för påfyllning av fällningsmedel. I en bostadsrättsförening är det vanligtvis fastighetsskötaren som sköter det. Det är bra att kontrollera serviceavtalet med leverantören av minireningsverket om det ingår övervakning, felrapportering och underhåll.

Övriga kostnader som ett minireningsverk medför:

• Minireningsverket (inköpspriset)
• Installation (grävarbete, ledningar och eldragning)
• Efterbehandling (resportionsdike)
• Slamtömning
• Påfyllnad av fällningskemikalier
• Tillsyn och underhåll

Innan ett minireningsverk kan monteras måste man få ett godkännande från miljönämnden. Man behöver även ta reda på vilka krav som gäller för avloppsanläggning i kommunen.

CE-märkta minireningsverk

Sedan den första juli 2013 ska minireningsverk vara CE-märkta, vilket innebär att de testats enligt EU-standarden SS-EN 12566-3. CE-märkta produkter ska överensstämma med EU:s grundläggande krav på hälsa, säkerhet, funktion och miljö. Det finns dock vissa avloppsanläggningar som inte omfattas av EU-direktivet så det är viktigt att kontrollera att minireningsverket du väljer är testat och godkänt. SS-EN 12566-3 är en certifiering som innebär att minireningsverket överensstämmer med olika krav samt kontrollerats av oberoende provorgan.

Installation och miljö

I stort sett alla minireningsverk installeras under marknivå och behöver en ytstorlek på cirka tre till tio kvadratmeter. Det finns dock vissa modeller som placeras ovan mark i ett isolerat utrymme, exempelvis ett garage. Vid installation av minireningsverk förankras och frostisoleras anläggningen.

Ett välfungerande minireningsverk har en god reduktion av fosfor och BOD, däremot kan reduktionen av smittämnen vara mer ostabil. Kvävereduktionen är ofta låg. Nedan visas en tabell på hur värdena för BOD, fosfor och kväve reduceras i ett minireningsverk (både biologiskt och kemiskt):

Ämne	Reduktion i %
BOD	90
Fosfor	70 – 90
Kväve	30 – 60

Vanliga frågor och svar