Från naturen

Vatten kommer ner till jorden från molnen som antingen regn, snö eller hagel. Vattnet rinner sedan vidare ut i vattendrag som sjöar och hav, eller direkt ner i jorden. Genom solens värme avdunstar vattnet och gör om det till ånga som återigen stiger upp till himlen. Uppe i himlen kyls ångan återigen ner och bildar då moln med små vattendroppar. De små vattendropparna krockar och bildar större droppar som slutligen faller ner till jorden igen.

Den absolut största mängden vatten på jorden är saltvatten, cirka 97 %. Resterande 3 % är sötvatten som kan drickas. Två tredjedelar jordens sötvatten är så kallat ytvatten, det finns bland annat i glaciärer och sjöar. En tredjedel av sötvattnet är grundvatten, vilket är vatten som finns nere i berg. Vattnet rinner ner genom marken och tar sig in i springor i berg. Det dricksvatten som vi använder i Sverige kommer från både ytvatten och grundvatten.

Vattnet som vi använder i hushållen kommer från naturen men genomgår först en rening innan det rinner ut genom vattenkranen i köket eller badrummet. Efter att vattnet använts i hushållet hälls restprodukten tillbaka ner i reningssystemet genom handfatet, duschen eller toaletten. Det måste renas i ett reningsverk innan det kan återinföras till naturen.

Från avlopp till reningsverk

Allt vatten vi använder i hushållet leds sedan vidare till ett reningssystem via toaletten, vattenkranen eller duschen. I reningsverket renas vattnet från avfall, urin och fekalier. Reningsverket kan hantera den här typen av avfall men ibland fastnar skräp i reningsverket vilket orsakar problem. Tops, tandtråd och tamponger är exempel på saker som kan fastna när de spolas ner. Det enda som ska spolas i toaletten är urin, avföring och toalettpapper. Mediciner bör aldrig spolas ner i toaletten eftersom avloppsverken inte klarar av att hantera all den mängd som spolas ner. Resultatet blir att skadliga ämnen från medicinerna följer med det renade vattnet ut i naturen där det kan skada både växter och djur.

I reningsverket renas avloppsvattnet i flera steg:

1. Mekanisk rening. Den mekaniska reningen kan liknas vid en grovrengöring där skräpet i avloppsvattnet filtreras genom ett galler. Här är tanken att sådant som från första början inte skulle hamnat i toaletten fastnar, till exempel gamla tandkrämstuber. Efter att stora föremål rensats bort från vattnet leds det vidare in till en bassäng som kallas för sandfånget. I bassängen filtreras vattnet från sanden som sjunker till bassängens botten. Efter sandfånget leds vattnet vidare till ytterligare en bassäng (biologisk reningsbassäng) där vattnet skiljs från fett och partiklar.
2. Biologisk rening. I den biologiska reningsbassängen finns bakterier som renar avloppsvattnet från partiklar och ämnen i avfallet. Avloppsvattnet innehåller nämligen en del skadliga ämnen, bland annat kväve som i för stora mängder är farligt för hav och sjöar. I den biologiska reningsbassängen omvandlar bakterierna kvävet till luftkväve som blir en gas som vi kan andas. Problemet när vi spolar ner kemikalier i toaletten, som tvättmedel som inte är miljömärkta, är att bakterierna i reningsbassängen kan dö och därmed inte göra sitt jobb med att omvandla kvävet.
3. Kemisk rening. Efter att avloppsvattnet passerat den biologiska bassängen leds det vidare till ytterligare en bassäng. I den bassängen tillsätts en särskild kemikalie som drar till sig allt fosfor i avloppsvattnet. Fosfor finns i både urin och fekalier samt i tvättmedel. Kemikalien i bassängen gör att fosforn klumpar ihop sig och sjunker till bassängens botten. Problemet med fosfor är att det kan orsaka övergödning och algblomning i sjöar och hav om det släpps ut i för stor mängd.
4. Renat vatten. När avloppsvattnet gått igenom de olika bassängerna och renats släpps det återigen ut i naturen, bland annat till hav och sjöar. I Sverige renar vi cirka 1,5 miljarder kubikmeter vatten per år. Det är tillräckligt mycket för att fylla Globen 3 000 gånger.

Vanliga frågor och svar