Glansgrad

Glansgraden står för hur glansig en färg är, vilket gör att en vit matt färg och en vit glansig färg kommer att se olika ut, även om själva färgen är densamma. Glansgrad 2 är helt matt och glansgrad 90 är högblank. Det finns för- och nackdelar med olika glansighet i färgen eftersom det dels påverkar hur enkelt det är att rengöra ytan, dels hur tydligt repor och ojämnheter syns.

En matt färg är svårare att torka av och en helt matt färg med glansgrad 2 används därför i stort sett endast till tak, eftersom det där inte finns några krav på avtorkningsbarhet. Ska du måla innerväggar är glansgrad 7 – 20 att rekommendera. Väggarna ser inte på något sätt glansiga ut, men de är mer motståndskraftiga mot smuts och enklare att torka av. Gäller det snickerier och metalldetaljer kan glansgrad 90 ibland användas. Så här kan du tänka gällande glansgrad på olika ställen i hemmet:

• Vardagsrum och sovrum: Här fungerar det bäst med glansgrad 7, det är en färg som är matt men tillräckligt tålig för att kunna torkas av med en fuktig trasa.
• Kök och hall: Här passar det bättre med glansgrad 20, eftersom ytorna blir enklare att rengöra. Även i kökstaket kan det vara bättre med en högre glansgrad, runt 10, eftersom det ofta bildas fettfläckar i köket och man ibland kan vilja torka av taket.
• Våtutrymme: I badrummet eller tvättstugan bör du välja en färg som tål vatten. Ofta rekommenderas en färg med glansgrad 30 – 40, den är enkel att rengöra och tål vatten och kan användas till både väggar och tak.
• Tak: Tak målas vanligtvis i en helt matt färg med glansgrad 2 eller 3, då slipper du blänk och reflektioner från belysning i taket. Glansgrad 2 tål endast avtorkning eller avdamning med en torr trasa. Våttorkar du kan fläckar uppstå.

Olika färger på olika ytor

Förutom att välja glansgrad på färgen måste du veta vilken typ av färg du ska ha. Det skiljer sig nämligen beroende på vilken typ av yta det gäller:

• Gipsade ytor. Först ska du måla med en grundfärg och därefter med två lager väggfärg. Du använder grundfärg för att täckfärgen ska få bättre fäste samt för att underlaget ska bli vattenavvisande.
• Betongytor. Betongytor och andra porösa och absorberande ytmaterial behöver förberedas med en silikatbinder, den förstärker ytan och gör att täckfärgen blir jämnt och snygg. Till betongväggar ska du inte använda vanlig tak- eller väggfärg utan en silikatfärg, som är en vattenburen färg med ett mineraliskt bindemedel.
• Tapetserade ytor. Ta först bort löst sittande tapet och spackla vid behov för att väggen ska bli slät och jämn. Grundmåla sedan med en förankringsgrund, vilket är en primer som gör att täckfärgen fäster bättre och förhindrar att tapeten bubblar sig. Efter grundmålning kan du använda en vanlig tak- eller väggfärg.
• Ytor med mögelfläckar. Börja med att rengöra ytorna med ett mögelborttagningsmedel för inomhusbruk. Sedan täckmålar du med en vanlig tak- eller väggfärg.
• Ytor med nikotin-, sot-, vatten- eller fettfläckar. Om du har fuktfläckar ska du alltid ta reda på källan till fukten innan du börjar måla. Om det gäller en fuktskada måste den åtgärdas. För att du ska få bort svåra missfärgningar målar du först med en spärrgrund, två lager brukar behövas. Sedan täckmålar du med vanlig tak- eller väggfärg i den önskade glansgraden.

Färgers innehåll

Alla målarfärger består av tre komponenter: ett bindemedel, ett lösningsmedel och ett pigment.

• Bindemedel: Bindemedel är det medel som gör att färgen håller ihop. Ofta får färgtypen sitt namn utifrån vilket bindemedel det är, till exempel oljefärg eller akrylfärg. Utan bindemedlet skulle färgen inte torka och stelna som den gör.
• Lösningsmedel: Lösningsmedlet är minst lika viktigt som bindemedlet och utan det skulle färgen torka ihop till en klump. Lösningsmedlet ser till att färgen blir mer lättflytande och gör att den lägger sig jämnt på underlaget. Vatten är en typ av lösningsmedel, en sådan typ av färg kallas därför för vattenlöslig färg. Alkohol och lacknafta används också som lösningsmedel.
• Pigment: Pigmentet är det som färgen sin kulör och det är ett pulver som antingen kan vara organiskt eller syntetiskt. Organiska pigment är exempelvis rödfärgspigment (används bland annat i Falu rödfärg) och består av järnoxid. Dagens mer moderna färgskalor består oftast av syntetiska pigment. De flesta alkydfärger är till exempel syntetiska.

Förutom färgens tre huvudkomponenter ingår även andra tillsatser, beroende på vad färgen ska användas till. Ibland tillsätts till exempel konserveringsmedel eller rostskydd. Så här används olika typer av färger:

• Oljefärg. Oljefärger är vanligt för utomhusbruk och fungerar bra på trä eftersom oljan hjälper färgen att tränga in ordentligt i träets fibrer. Vanligtvis används linolja och lösningsmedlet är ofta lacknafta eller terpentin, men det finns även vattenlösliga oljefärger. Oljefärger ger ett fylligt intryck men färgen håller inte lika länge som andra färger.
• Alkydoljefärg. Alkydoljefärg är en uppgradering av den klassiska oljefärgen. Här används alkydolja, som framställs av vegetabiliska oljor. Den står bättre emot väder och vind men tränger inte in lika djupt i trä som traditionell oljefärg. Passar bra till exempelvis skåpsluckor och fönster.
• Latexfärg. Latexfärger har alltid vatten som lösningsmedel och bindemedlet består av små latexkulor som smälter ihop med pigmentet när färgen torkar. De bildar ett hållbart och sammanhållande lager. Latexfärg sjunker inte in i materialet så som oljefärg utan lägger istället som en skyddande yttre hinna. Akrylatfärg/akrylfärg är ett vanligt exempel på latexfärg och den används ofta som vägg- eller takfärg inomhus samt på husfasader.
• Slamfärg. Slamfärg är ett slags vattenlöslig oljefärg och en av de mer naturliga färgsorterna. Bindemedlet består av linolja och alla slamfärger innehåller järnoxid i färgpigmentet. Det gör att färgen impregnerar träet och skapar ett bättre skydd mot röta. Falu rödfärg är en slamfärg.

• Tvåkomponentsfärg. Tvåkomponentsfärger är två färger som blandats med varandra, det skapar en kemisk reaktion som ger en härdad yta. Den här färgtypen används ofta som golv- och trappfärg då den tål mer slitage än övriga färgtyper.
• Miljövänlig färg. Det finns dessvärre ingen målarfärg som är miljövänlig, däremot finns det mer miljösmarta alternativ. Du kan till exempel välja en miljömärkt vattenlöslig färg eller en ekologisk linoljefärg utan tillsatser.

Färgkoder

När du frågade grannen vilken färg han målat med i vardagsrummet, fick du en färgkod som svar? Eller har du märkt att personalen i färgbutiken pratar om olika färgkoder? Färgkoder, som även kallas NCS (national color system) är som ett eget språk, för färger. En färgkod består av en bokstavs- och sifferkombination. Så här fungerar det:

NCS utgår från följande elementfärger, alltså de färger som vi människor upplever som ”rena”. Ett exempel på en elementfärg är grön, som varken uppfattas som gulaktig eller blåaktig utan just grön. De sex elementfärgerna:

• W: White (vit)
• S: Black (svart) (anledningen till att S står för Black beror på att B redan är tagen av Blue.
• Y: Yellow (gul)
• R: Red (röd)
• B: Blue (blå)
• G: Green (grön)

Eftersom vi människor kan uppfatta cirka 10 miljoner olika färgnyanser är ord som ”himmelsblå”, ”dammrosa” eller ”flamingorosa” inte tillräckligt beskrivande. Man behöver istället titta på färghjulet och färgtriangeln. Färghjulet är en cirkel som påminner om en kompass där gul är norr, blå är söder, röd är öst och grön är väst. De här fyra färgerna är grundfärgerna som tillsammans kan bilda alla andra färgnyanser. För att ta fram färgkoder läser man ”kompassen”, eller färgcirkeln, medurs (gult, rött, blått och grönt). Färgen som ligger mittemellan gult och rött blir exempelvis ”Y50R” (gul med 50 % röd), som är själva nyansen.

För varje nyans finns även en kombination av svarthet, vithet och kromaticitet (ett sätt att ange egenskaperna för en icke-relaterad färg). En färg kan till exempel ha 10 % svarthet, 50 % vithet och 40 % kromaticitet. Men i NCS-koden anges endast andelen kromaticitet och svarthet (exempelvis 1040 (10 % svarthet och 40 % kromacitet), resterande procent är alltid vitheten. Ett enklare sätt att förstå begreppet kromaticitet är att kalla det för gråskala. Här är ett exempel:

• NCS-färgkoden: 1040-R20B
• Nyans: 1040 (10= 10 % svarthet) (40= 40 % kromaticitet)
• Färgton: R20B (R= röd) 20= 20 % av B (B= blå)

Genom den koden förstår vi att färgen är mestadels röd med inslag av blått och att den till största del innehåller vitt (endast 10 % svarthet). Färgen är alltså en nyans av flamingorosa.

Ibland kan färgkoden vara:  ”NCS S 1040-R20B”. Då står NCS står för national color system och ”S” står för ”standardfärg” och innebär att färgbutiken redan har den exakta färgen i sitt ordinarie sortiment.

Tips!

Kom ihåg att om du ser en fin bild på exempelvis Instagram där användaren även lagt upp färgkoden, kan färgen upplevas väldigt annorlunda hemma hos dig. Det beror på att färgen förändras beroende på hur ljuset reflekteras mot ytan och vilka andra färger du har i rummet. Det är därför bra att be om färgprover hos färgbutiken som du kan måla upp på väggen innan du bestämmer dig.

Vanliga frågor och svar