Dränering i kort

Rinnande vatten behöver dräneras, det kommer bland annat från regn och från marken. Det rinnande vattnet leds bort av dräneringssystemet runt huset medan det kapillärt uppsugna vattnet förhindras att tränga in i husgrunden genom kapillärbrytande material (ett vattentätt material). Den vattenånga som finns i markens porer tar sig inte in i husgrunden eftersom inomhustemperaturen är högre än den i marken. Den eventuella ångtransport som finns går därför inifrån och ut och inte tvärt om.

Fuktskador är ett relativt vanligt problem i husgrunder, särskilt sådana under mark (kryp- och källargrund). Genom en välfungerande dränering kan fuktproblemen i stort sett elimineras. Ett dräneringssystem består av flera typer av dränerande och kapillärbrytande jordmaterial, exempelvis:

• Makadam och grus
• Isolerskivor
• Dräneringsledningar

Tanken med systemet är att jordens partiklar (makadam och grus) är tillräckligt stora för att vattnet utan problem kan rinna igenom dem. På så vis bryts det rinnande vattnets bana ner mot husgrunden och avleds och rinner rakt ner istället. För att dräneringen ska fungera måste marken luta ungefär 20 grader tre meter ut från huset. Bara lutningen i sig gör att vattnet rinner bort från grunden.

Dränerande material

Förutom en tillräcklig marklutning krävs även dränerande material för att vattnet ska ledas bort. Det är framförallt sand och grus som skapar den dränerande effekten. Partiklarna måste vara i en viss storlek: högst fem procent ska vara mindre än två millimeter i diameter och det ska finnas ett dränerande skikt med stenmaterial och det ska vara 200 millimeter tjockt:

• 1 skikt på 200 millimeter (dränerande grus/sand: högst 5 % får vara mindre än 2 millimeter i diameter)

I det skiktet rinner vattnet hela vägen fram till dräneringsledningen som finns nergrävd runt huset.

Dränera husgrund i betong

Idag bygger man ofta husgrunder i betong, ett material som fungerar lite som en tvättsvamp. Betongen som står i direktkontakt med marken blir aldrig helt torr. Det beror på att markfukt ständigt tillförs. Betongen suger upp fukten kontinuerligt och leder den vidare uppåt. Processen kallas för kapillärtransport och den måste brytas på något sätt. Det går dock inte bara att montera upp en plastfolie för att täta. Anledningen är att plastfolien lätt kan råka skadas under byggnadsprocessen och ger då inget fullvärdigt skydd. Istället är det bättre att använda stenmaterial, exempelvis i storlek 8/32 (siffrorna är ett mått på den minsta och största millimeterstorleken på partiklarna i stenmaterialet). Förutom stenmaterial är det mest effektiva kapillärbrytande materialet isolerskivor tillverkade av cellplast. Materialet släpper inte igenom något vatten alls. Dessutom är skivorna värmeisolerade och skapar på så vis en dubbel effekt eftersom husgrunden värms upp och därmed torkar snabbare.

Dränerings- och fyllnadsmaterial samt partikelstorlek:

Problem och åtgärder

Stenmaterialet är en viktig del av ett dräneringssystem, men det finns vissa nackdelar med materialet. De minsta partiklarna (de små gruskornen) kan med tiden tränga in och igenom dräneringsmaterialet tillsammans med vattenströmmarna. Det kan leda till att vattenavrinningen täpps igen. För att undvika att det sker kan en geotextilduk (fiberduk) användas. Den ska då placeras direkt utanför dräneringsmaterialet. Vid dräneringsarbeten används alltid fiberduk eftersom den förhindrar det finkorniga materialet från att tränga in och förstöra funktionen hos dräneringen. Duken läggs innan dräneringsskiktet och runt hela dräneringsledningarna samt utanför och under det dränerande skiktet som ligger utanför källarmurarna. Fiberduken bör ha en tjocklek på minst 140 gram/kvadratmeter.

Dräneringsledning

Dräneringsledningarna är en viktig del av hela dräneringssystemet eftersom de inte bara avleder vatten ovanifrån (regn), utan även grundvatten. Skulle det lokala grundvattnets nivå stiga kommer det att ledas bort via dräneringsledningarna. Dräneringsledningarna ska läggas med en lutning på 1:200 med 50 – 100 millimeter dränerande material (grus) runt omkring.

Efter att ledningar placerats runt huset leds de vidare och avslutas slutligen samman i ett dräneringsdike eller i kommunens ledningsnät för dagvatten. Ibland blir belastningen för hög för kommunen, deras ledningar klarar inte av att härbärgera den mängd vatten som leds in. Därför uppmanar många kommuner idag husägare att själva ta hand om sitt dagvatten på tomten, det kallas för ”lokalt omhändertagande av dagvatten” (LOD). För husägaren innebär det att istället för att leda vattnet till kommunens ledningsnät leda dagvattnet till en stenkista på tomten. Efter att vattnet kommit in till stenkistan filtreras det och leds därefter vidare till någon annan plats, ibland kan det infiltreras direkt till marken.

Så går dränering till – steg för steg

Det är fullt möjligt att dränera huset själv, men det krävs lite planering. Dränering innebär mycket grävarbete, vilket kan vara tungt. Ofta behöver man hyra en grävmaskin eller anlita en grävmaskinist som utför själva grävningsarbetet.

1. Grovplanering. Det första steget är att planera hur dräneringen ska se ut och ligga. Då kan du enklare räkna ut materialåtgång. Bestäm var ledningarna ska placeras och kontrollera om du behöver tillstånd från kommunen för att få ansluta till dagvattensystemet. Kom ihåg att kontrollera var alla vatten- och avloppsledningar finns så att du inte råkar gräva sönder dem av misstag. Allt som ligger runt huset måste tas bort, till exempel altaner och stengångar.
2. Grävarbete. Själva dräneringsarbetet innebär i stort sett grävning. Marken behöver grävas ur cirka en meter runt hela husgrunden och ner till ett djup på cirka 50 centimeter under grundsulan. För att underlätta grävarbetet kan du hyra en grävmaskin med larvfötter. Grävarbetet är ganska svårt om du inte har vana sedan tidigare, ofta är det bättre att anlita en professionell grävmaskinist. Vid grävarbetet ska även den gamla dräneringen tas bort. Ofta arbetar man i etapper där man blottlägger husgrunden del för del, inte allt på en gång. En helt frilagd husgrund ökar risken för fuktskador, därför gräver man ut del för del.
3. Eventuella reparationer. När grävarbetet är i gång och delar av husgrunden blir frilagd är det lättare att se eventuella sprickor eller skador i husgrunden. De ska repareras, ofta behöver en fackman ta en titt på skadorna för att se hur allvarliga de är och komma med en åtgärdsplan.
4. Platonmatta/dränerande isolerskivor. När husgrunden är frilagd är det bra att passa på att fuktsäkra den, vilket kan göras med en platonmatta (en matta med små distanser) eller dränerande isolerskivor. Platonmattan eller isolerskivorna monteras direkt på husgrunden och ska sticka upp en liten bit ovanför marken. Geotextilduken fästs sedan ovanpå skivorna eller mattan.
5. Geotextilduk. Duken ska fästas längsmed grundmuren ner till marken där den formar en cirkel runt dräneringsledningen. Den utgrävda rännan fylls därefter på med dräneringsmaterial (grus) som ska packas ordentligt. Duken läggs i botten av rännan och fungerar som ett skydd mot jordpartiklar som annars tar sig in och täpper igen dräneringen.
6. Dräneringsmaterial. När geotextilduken är utlagd ska rännan fyllas med dräneringsmaterial. Rännan bottnas med cirka 3 – 10 centimeter grus (storlek 8/16 millimeter).
7. Ledningsrör. Ovanpå skiktet med dräneringsgrus placeras dräneringsröret. Röret ser ut som ett plaströr men är perforerat med små hål. I hålen tränger vattnet in och leds sedan vidare genom ledningarna. Standardstorleken för ledningsrören är 75 millimeter i diameter. Rörets ovansida får inte ligga ovanför underkanten av husets bottenplatta eftersom dräneringen inte kommer fungera optimalt i så fall (vatten riskerar att tränga in). När du placerar ut dräneringsröret måste det ha en lutning på åtminstone 0,5 centimeter per meter. Ledningsrör finns i många varianter med olika former och böjar. Koppla ihop rören så att de leder vattnet bort från husgrunden till dagvattenledningen eller till en stenkista.
8. Grus. Ledningsrören ska täckas med ett lager dräneringsgrus.
9. Lutning. Marknivån ska också luta bort från husgrunden, helst med en lutning på 20 grader tre meter från huset.
10. Täcklist. Täckslist sätts på grunden där platonmattan sticker upp. Den förhindrar att vattnet tränger in i husgrunden utan det leds istället bort.

Bygglov för anslutning till det kommunala dagvattennätet

Beroende på om det redan finns en befintlig dränering samt ett takavvattningssystem som är anslutet till det kommunala dagvattensystemet, behövs inget bygglov för dräneringen. Om huset inte är anslutet sedan tidigare behövs dock en ansökan. Nyanslutning till dagvattennätet kräver bygglov samt en anslutningsavgift som ligger på mellan 20 000 och 150 000 kronor beroende på var i landet du bor. Priserna kan variera stort, beroende på vilken kommun du bor i.

Det första steget innan du påbörjar dräneringsarbetet är att kontakta kommunen för att ta reda på var fastighetens förbindelsepunkt till dagvattennätet finns placerad. Det är även viktigt att ta reda på uppdämpningsnivån för fastigheten, vilket är den högsta nivån som kommunen räknar med att vattnet kan stiga vid riklig nederbörd eller översvämningar. Det är viktigt att känna till uppdämpningsnivån för den enskilda fastigheten eftersom ledningssystemet aldrig får anläggas under den nivån.

Vanliga frågor och svar