Maj 2019

Programledarduon Anne Lundberg och Gert Wingårdh befinner sig i Skåne för att besöka den enda byggnaden i sitt slag i hela Sverige – eller vad som var det. 1700-talssäteriet i Södra Björstorp.

– Hej och välkomna till Södra Björstorp, hälsar Tuula Sjöholm när Anne och Gert kommer in på gårdsplanen.

– Men vad har hänt, frågar Anne och syftar på den ruinliknande byggnaden.

– Det var en ganska hemsk upplevelse. Jag steg upp och tittade ut genom fönstret och såg att det brann här ute på logen och jag mötte samtidigt min dotter som hade tagit upp sina barn i famnen. De var på väg ut och hade även hunden med sig. Det var hunden som hade räddat dem, han hade hoppat upp i sängen och gick på min dotter för att väcka henne, säger Tuula.

När Tuula och hennes dotter vaknade stod hela säteriet i brand, men lyckligtvis skadades ingen.

Det är endast yttermurarna av det gamla säteriet som överlevde branden, allt annat totalförstördes. Precis efter branden var det osäker om det ens skulle vara möjligt att bygga upp säteriet på nytt. Nu, åtta månader senare har uppbyggnadsarbetet alldeles precis startat.

Säteriet har en säregen form, det är åttaformat med en rund innergård innanför murarna. Markstenen som leder in till innergården lades under 1700-talet och leder in till en vacker rondell.

– Vilken speciell form, utbrister Anne.

– Ja, den är unik, den är åttkantig på insidan och sextonkantig på utsidan, säger Tuula.

– Var bodde du någonstans? Frågar Anne.

– Jag bodde där borta. Tuula pekar mot husdelen som ligger vid en av de två stora skorstenarna.

Tuula leder in Anne och Gert till sitt forna sovrum, där fanns en dörr ner till en källare.

– Under branden fanns inga andra tankar, det var bara att gå ner där. Det handlade om att ta sig ut så fort som möjligt, säger Tuula.

– Men är det två våningar? Frågar Gert.

 – Ja, det är byggt på en backe så det är två våningar. Och det var inte bara en vanlig källare, vi hade två kök, rökeri, tvätteri och bageri här nere.

Den mark där Tuula har sitt älskade säteri har varit bebyggd sedan medeltiden men säteriet uppkom år 1775. På den tiden rymde byggnaden både djur och människor under samma tak. Här fanns till och med skola och en arrest bakom de kraftiga murarna.

– Hur klarade sig egentligen väggarna, det syns nästan inte ens att det brunnit, säger Gert.

– Nej, det finaste av allt var att när brandkåren höll på med släckningsarbetet vattnade de inte väggarna. För hade de gjort det skulle stenarna exploderat och då hade inte väggarna funnits.

– Visste brandkåren det? Frågar Gert.

– Ja, de visste dem.

Eftersom väggarna är byggda av grova naturstenar hade vattnet och den extrema hettan fått stenarna att explodera, därför valde brandkåren att inte vattna dem.

– Vet man varför det plötsligt började brinna? Frågar Anne.

– Nej, det vet man inte. Men polisen sa att vi åtminstone kunde trösta oss med att branden inte var anlagd, säger Tuula.

Hon vill restaurera byggnaden så att den blir så lik det ursprungliga säteriet som möjligt.

– Så du ska bygga upp den gamla planlösningen då? Frågar Gert.

– Ja, det vill jag, säger Tuula.

Det innebär att planlösningen ska bli densamma som under 1700-talet. Tuula kommer bo med dottern Anna och sonen Truls med deras respektive familjer i olika delar av byggnaden. Hennes andra son Pål kommer använda sin del av huset som ett fritidsboende. De får som varsin lägenhet – varav två lägenheter även utnyttjar källarvåningen, vilket man inte gjorde före branden. Tuula bor i den del av säteriet med den ståtliga fasaden och de vackra fönstren – mitt emellan de stora skorstenarna.

Det är mycket jobb att göra – 1 000 m² bostadsyta och det ska vara klart på midsommar om två år – alltså i juni 2021. Bygget kommer till största del att finansieras av försäkringspengar och resterande av Tuulas tre barn som numera är ägare till gården. Men hur hamnade säteriet i Tuulas familj från första början?

Säteriet i Björstorp

Säteriet har ägts av många olika familjer genom sekel och en av dem var familjen Fritiof. De tog över gården 1912. Här bodde Malte och Esther Fritjof som aldrig själva fick några barn. Dock skulle ödet så småningom föra dem samman med en liten flicka – Tuula från Finland.

Tuula var ett av många finska krigsbarn som kom till Sverige. Hon förlorade sin pappa i det finska vinterkriget redan två månader innan hon föddes. Kvar fanns Tuulas mamma som arbetade på en textilfabrik. Som ensamstående mamma under den här tiden var det svårt att få se sina barn, eftersom hon ständigt arbetade på fabriken. Det var inte så lätt att få komma in på fabriker hur som helst, de vaktades av beväpnade vakter. Mamman fick så småningom chansen att åka till Sverige. Många av de 70 000 finska krigsbarnen hamnade på barnhem och där behövdes finsktalande personal – Tuulas mamma fick jobb på ett av dem.

Efter några år var det dags att återvända till Finland, Tuulas mamma behövde då utbilda sig så hon skulle kunna försörja Tuula och hennes lillebror. I samma veva hade mamman hört talas om en del av Sverige där det flödade mjölk och honung – Skåne. Tuula och hennes bror fick åka dit där de fick bo i olika hem i Brösarp. Tuula hamnade hos Malte och Esther på Södra Björstorp och lillebrodern på annat håll.

Efter en tid var det dags för Tuula att åka tillbaka till Finland, men då kom familjen Fritjof med ett förslag – Tuula skulle få kunna stanna hos dem, om mamman tillät.

De kom överens om att Tuulas mamma skulle få träffa Tuula när hon väl behövde men att Tuula ändå skulle bo på säteriet. Familjen Fritjof lovade att ge Tuula all den utbildning hon kunde tänkas behöva. Sagt och gjort, hon stannade. Hon blev dottern som Malte och Esther aldrig fick.

Tuula ärvde senare säteriet och nu har hennes barn tagit över. Sonen Truls är utsedd till projektledare för restaureringen.

Augusti 2019

Byggnadsställningarna täcker in hela säteriet och grävare håller på att förbereda marken.

– Varje natt har jag legat och tänk på det här. Hur ska vi lyckas med detta? Hur ska vi göra det? Vad ska planeras? Säger Tuulas son Truls Sjöholm som är på plats i säteriet.

Före branden var säteriet byggnadsminnesmärkt, men i och med att endast murarna stod kvar efter branden har den inte längre något kulturhistoriskt värde. I praktiken innebär det att familjen skulle kunna riva väggarna och bygga ett nytt och modernt hus, vilket möjligtvis skulle bli en billigare lösning.

– Det fanns många diskussioner om murarna kunde vara kvar eftersom de utsatts för så extrema temperaturer. Men det var vi inte alls intresserade av, vi ville bygga upp gården, säger Truls.

Under sommaren påbörjas byggandet av det nya taket.

Oktober 2019

Sebastian Olsson, byggmästare, är på plats och ser till att allt går som det är tänkt.

– Allt har ju satt sig, vilket inte är så konstigt med tanke på att det är så gammalt, säger Sebastian.

Det viktiga är att taket blir jämnt och rakt så att inte nocken blir ojämn. Snickare Gustav Bjurnemark håller med.

– Här finns inte två mått som är lika någonstans, men vi löser saker efterhand, säger Gustav.

Taket består av cirka 200 takstolar som ska sättas ihop och cirka 2 500 m² råspont.

– Och cirka sju kilometer bärläkter, läkter där takpannorna sedan ska ligga på, säger Gustav.

Det motsvarar material för cirka åtta stora villor.

Tuula är på plats och känner sig glad över att se bygget ta form.

– En ruin är en ruin, men när taket är på är det ett hus, säger hon.

April 2020

De orangea takpannorna pryder äntligen säteriet igen när Anne Lundberg är på besök en krispig aprildag 2020. Pandemin härjar i hela världen och Tuula tvingas sitta i karantän i det hus hon hyr.

När Anne går in i säteriet håller snickarna på för fullt att lägga bjälklaget över källarplanet. Innerväggarna är uppmurade på källarvåningen och man har även isolerat.

– Vad är den största utmaningen, frågar Anne.

– Det är krokigt och snett och vi måste bygga efter dagens byggnormer, säger byggmästaren Sebastian.

De går vidare in till vad som blir teknikrum, där ligger ett gammalt kullerstensgolv blottat. Man bevarar det man kan.

– Här ovanför ligger Tuulas lägenhet, säger Sebastian.

Det är svårt för snickarna att arbeta med en sådan här gammal byggnad eftersom inte en vägg är rak. Samtidigt måste de arbeta utifrån branschstandarder utformade för 2000-talet. Tidigare kunde man gå genom hela det runda säteriet, men nu måste man sätta in brandväggar mellan lägenheterna.

Det medför vissa förändringar i planlösningen. Tuula förlorar till exempel sin gamla skrivarstuga, men får istället ett badrum. Men sonen och projektledaren Truls och hans fru Nina ser även fördelar med att vissa saker förändras.

– Nu hade vi till exempel möjligheten till att få två badrum och det gör ju ingenting, säger Nina.

Tidigare var halva huset eluppvärmt men nu har man istället installera jordvärme.

– Jag ser en stor möjlighet till att förnya vissa saker. Nu kan vi göra någonting som både är gammalt och fint men med en modern touch, säger Truls.

Han sitter tillsammans med byggmästaren Sebastian och går igenom planlösningen. Truls vill gärna ha lite mer öppen planlösning än tidigare.

Efter alla sommarsemestrar är Tuula äntligen tillbaka vid säteriet för att se hur bygget fortskrider. Hon står inne i vad som ska bli hennes badrum.

– Den där dörren ska vi ta bort, jag vill ha öppet här, säger Tuula och pekar på den reglade väggen snickarna byggt upp.

– Men du kan väl inte ha öppet från badrummet in till köket? Frågar Sebastian.

– Klart jag kan, varför skulle jag inte kunna ha det? skojar Tuula.

Snickarna fortsätter under hösten med innertak och innerväggar, slipa puts och måla väggar. Nu har bygget kommit så pass långt att det mesta är rakt och fint.

– Det är egentligen bara skorstenarna som är krokiga nu, säger snickaren Gustav.

Och så ska de förbli.

April 2021

Grävmaskinisterna arbetar för fullt på gårdsplanen runt den gröna rondellen och på insidan av säteriet snickrar Gustav vidare. Just nu håller han på att montera element. Tuula är också här och ser vad som händer med bygget.

– Här satt tidigare en sättugn, säger Tuula och pekar på en murad vägg.

Sättugnar var vanliga i nästan alla gårdar i Skåne förr, även om de inte var lika stora som den hon hade. Förutom att ugnarna gav värme i bostaden var de även vackert smyckade med dekorerade plåtar.

– Plåtarna låg här och jag blev så glad när jag såg dem, de var lite skadade efter branden men jag hittade en smed som håller på att göra en av dem jättefin, säger Tuula.

Det är inte konstigt att hon är lycklig över att den stora plåten gick att rädda, den är mycket gammal.

– Den kan vara från 1689 fram till 1710, för sedan slutade man att tillverka den här typen av vaktmästarugnar, säger Tuula.

– Går den att rädda? Frågar Anne smeden Kristoffer Åberg.

– Förmodligen gör den det, den är så pass hel. Den har böjt sig av värmen så den är väldigt skev och normalt sett går det inte att böja gjutjärn men den här är av en legering som tål det, förklarar Kristoffer.

Medan smeden smider håller plattsättare på med gården – det läggs kullerstenar. På insidan av säteriet fixar hantverkarna med finishen – de målar med linoljefärg för att få fram den gamla känslan. Nya trappsteg i ek läggs i källartrappan, den som Tuula och dottern sprang nerför när branden bröt ut.

Juni 2021

Nu har det äntligen blivit dags att välja vilka färger rummen ska få. För Tuula är det viktigt att det blir rätt nyans och har därför bjudit in vännen Kennart Johansson som är målare. Ja, bygget går fort framåt och det känns som att säteriet börjar närma sig mållinjen, men än är det inte klart.

Oktober 2021

Väntan känns väldigt lång för Tuula och familjen.

– Det har blivit förseningar och det har väl lite att göra med pandemin, saker kommer inte fram i tid, säger Tuula.

Tuula är inte bara otålig hon känner sig lite nervös inför att flytta in. Kommer hon att känna sig som hemma i det nygamla säteriet?

December 2021

Det kanske inte blev något midsommarfirande på Södra Björstorp, men det kommer i alla fall att bli en jul för familjen Söderholm.

Programledaren Anne har under året varit flera gånger och tittat till bygget, men för arkitekten Gert blir det första besöket sedan den första gången han var där och säteriet var en ruin.

– Åh här har vi Tuula, utbrister Anne när programledarparet närmar sig den majestätetiska byggnaden.

– Nu ska ni få komma in och se på en omvandling. Fågel Fenix har nästan lyft, säger Tuula glatt och med eftertryck.

Den pampiga och slottsliknande innergården välkomnar med sin varsamt lagda kullersten och den runda grästäckta rondellen.

Tuula tar med programledarna in till sin del av byggnaden. De går genom köket, som hon kallar för kombinationsrummet. Här finns ett kök, hennes fåtölj och en bokhylla. Gert blir genast förvånad.

– Vi är ju också inne i ditt badrum, skrattar Gert och syftar på att köket leder in till badrummet som saknar dörr.

– Ja, men det är ju bara jag som ska sitta här, skrattar Tuula.

Hon visar Anne och Gert genom de olika salongerna och de många rummen som alla fått sin egen färg.

– Var det inte svårt att fylla en så stor bostad med möbler och pinaler efter att allt brann ner? Frågar Anne.

– Nej, egentligen inte. Det gäller bara att hitta rätt personer, säger Tuula.

– Hur känns det egentligen nu i allt detta? Frågar Gert.

– Det känns fullständigt fantastiskt och jag känner mig hemma.

Gert och Anne går vidare till nästa lägenhet i säteriet – hemma hos Truls och Nina.

– Åh, öppen planlösning, det är inte riktigt 1700-tal väl? Säger Anne.

– Nej verkligen inte, vi vill behålla den gamla stilen men ändå ha ett modernt hem, säger Truls.

Det är en perfekt avvägning mellan den gamla stilen med vackra takrosetter och bröstpaneler och det moderna, som det stilrena köket och ekparketten.

Slutet gott, allting gott för Tuula, hennes familj och det historiska säteriet i Skåne.