Innehåll i denna artikel
Platta på mark – dåligt rykte
Under 1970- och 1980-talen anlade man betongplatta på mark på ett felaktigt sätt. Det har gett betongplattan ett ganska dåligt (och oförtjänt) rykte som lever kvar än idag. Problemet under -70- och 80-talen var att man la isoleringen ovanpå betongen istället för under. Det skapade problem med fukt. Fuktskadorna berodde ofta på:
- Bristande ångspärr. I äldre hus använde man inte ångspärr på samma sätt som idag, vilket medförde högre risk för fuktskador.
- Kapillärkondensation. En process där molekyler letar sig in i ett materials porer, till exempel vattenånga som tar sig in i trä utan att en ytkondensation uppstår.
- Ingjutna trämaterial. I tidigare konstruktioner var det inte helt ovanligt att syllen lades direkt på betongen utan någon mellanliggande fuktspärr. Man lät även reglar ligga kvar i betongen där de utgjorde en större risk för röta och mögel.
Det här var alltså 40 – 50 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Idag har vi mer information och kunskap och vid gjutning av betongplattor används ny teknik. Dagens betongplattor är mycket hållbara, fuktsäkra och ger bra isolerande effekt. Betongplattorna gjuts inuti kantelement och ovanpå isoleringen. Det är vanligt att man gjuter in värmeslingor till golvvärme när man ändå gjuter plattan eftersom värmen inte bara gör huset varmare, den torkar även ut eventuell fukt på ett effektivt sätt.
Golv på platta
Man kan lägga olika typer av golv på en gjuten betongplatta, även om klinkers är det bästa alternativet. Anledningen är att klinkers andas vilket gör att fukten från betongen kan ledas bort eftersom den stiger uppåt. Fukten tar sig upp genom klinkerplattorna och ventileras sedan ut i husets övriga ventilationssystem.
Ska man lägga andra typer av golv, exempelvis ett trägolv, är det bra om man först lägger en fuktspärr mellan betongplatta och golv. Den förhindrar fukten från att tränga upp i träet. Det finns även andra alternativ, till exempel platonmatta. Det är en matta med distanser som skapar en luftspalt där fukten enkelt ventileras bort.
Det finns risker med platta på mark eftersom betong tar lång tid att torka. När betongen har lagts ska den härda tillräckligt länge, det tar några veckor. Det är viktigt att man lägger golvet ovanpå betongplattan med rätt typ av fuktspärr eller matta med distanser. Några av de vanligaste problemen med betongplatta beror på att fukt stängs inne mellan golv och betongplatta. Syllen, reglarna och träet som ligger intill plattan kommer då att utsättas för fukt, vilket kan leda till mögel och dålig lukt.
Många fördelar med platta på mark
Att betongplattan är så vanligt i Sverige beror helt enkelt på att den har många bra egenskaper:
- Minskar risken för sättningar. Eftersom anläggningsytan av betongplattan är stor står huset stabilt på marken. Är huset byggt med krypgrund eller källare finns större risk för sättningar.
- Enkel konstruktion. Är du händig kan du förmodligen gjuta betongplattan själv. Det går att köpa färdiga kantelement och sedan är det egentligen bara att fylla på betong.
- Bra isolering. Det går lätt att få bra isoleringe med platta på mark genom att den läggs under betongen.
- Diskret utseende. Vill du ha villan i marknivå är platta på mark det bästa alternativet. Här finns ingen synlig sockel.
Vanliga frågor och svar
Vid gjutning av platta på mark används armeringsplattor. De placeras direkt på markisoleringen och hamnar i den nivå som betongplattan ska ligga på.
Betongen måste fuktisoleras med antingen en särskild ångspärr eller med en matta med distanser som skapar ett luftutrymme där fukten kan ventileras. Kom ihåg att även använda en expansionsfog på 8 – 10 millimeter mot väggarna eftersom golvet kommer att röra sig lite beroende på temperatur.
När du gjuter betongplatta på mark är det viktigt att betongen vattnas under lång tid, helst en till två veckor. För att inte vattnet ska avdunsta för snabbt kan det vara bra att lägga ut en byggplast eller presenning. Se dock till att betongen härdat tillräckligt mycket så att inte plasten fastnar i betongen.
Det beror på hur mycket tyngd den ska utsättas för. I regel är det dock minst 100 millimeter som gäller, det är då betongen som läggs ovanpå cellplasten.