Yttervägg – konstruktion, material och skikt

Bärförmåga

Ytterväggen kan vara både bärande och avskiljande eller endast avskiljande. En bärande yttervägg måste kunna bära hela husets tyngd. Oavsett om en yttervägg är bärande eller inte ska den alltid stå emot tyngden från vinden och sin egen tyngd. I en murad vägg eller en timrad vägg är hela väggen bärande. Men i modernare hus är det vanligare att väggens bärkaft sitter på insidan av väggen.

Värmeisolering

Hur vi bygger hus i Sverige skiljer sig en del från hur man bygger hus i varmare länder. Här uppe i Norden har vi ett omväxlande klimat med starka vindar, regn och snö, och det kan vara mycket kallt. Men kraven på en yttervägg skiljer sig även inom landets gränser. I södra och mellersta Sverige räcker det med 200 – 250 millimeters isolering medan det i norra Sverige krävs isolering på cirka 300 – 350 millimeter. Vilken typ av fasad huset har påverkar också ytterväggens isolerande egenskaper. Murade väggar av lättklinker muras vanligtvis med 300 – 350 millimeters tjocklek då de har en sämre värmeisolerande förmåga än trähus.

Kraven på värmeisolering är höga i Sverige. Det beror bland annat på stigande energipriser och höga klimatmål. När man köper virke och material till ytterväggar måste man därför kontrollera materialets värmeledningsförmåga. Det anges med bokstaven λ (lambda). Ju lägre lambda-värdet är, desto bättre isolerförmåga har materialet. Det finns även ett annat värde att kontrollera: U-värde. Det kallas även för värmegenomgångskoefficient och betecknar hur bra en konstruktion isolerar, det kan exempelvis handla om en hel yttervägg. Här är en tabell för hur bra λ-värde olika material har.

Material	λ-värde	Material	λ-värde
PIR-isolering	0,022 – 0,027	Fasadtegel	0,60
Mineralull	0,037	Puts	1,0
Cellplast	0,037	Betong	1,7
Lättbetong	0,12	Rostfritt stål	17
Trä	0,14	Stål	50

För att ett material ska kunna ge god värmeisolering behöver det vara tillräckligt tjockt och dessutom ha tillräckligt låg värmeledningsförmåga. I lättbetong är värmeledningsförmågan endast en tiondel, jämfört med sten. Minerallull har endast en femtedel av värmeledningsförmågan som lättbetong har. Ofta kännetecknas god värmeisoleringsförmåga i ett material av hålrum fyllda med stillastående luft. 

Fuktskydd

Ytterväggen ska inte bara vara värmeisolerande, den ska även stå emot fukt – utifrån och inifrån. Vad många inte vet är att luften inomhus innehåller mer fukt än luften utomhus. Det beror på att inomhusluften är varmare samt att fukt tillförs genom exempelvis duschning, matlagning och människors andningsluft. För att fukten inifrån inte ska orsaka fuktproblem i väggarna måste innerväggarna vara tätare än ytterväggarna. I en vanlig trävägg brukar man sätta en diffusionstät folie bakom gipsskivan. På så vis förhindras luften från att tränga ut genom väggarna och värmen bevaras inomhus. Ytterväggarna fungerar som husets ”regnkappa” och är vattenbeständig, däremot behöver ytterväggen inte vara helt tät eftersom kondensfukt då kan riskeras att stängas inne. Detta förhindras genom en ventilationsspalt som sätts direkt innanför fasadmaterialet.

De två vanligaste principerna för fuktskydd i ytterpanelen är enstegstätning och tvåstegstätning. Enstegstätning har endast ett ytskikt men saknar tryckutjämnande och fuktavledande skikt. Ytskiktet bildar en luftrycksskillnad över fogen. Om fogen råkar spricka kommer fukt lätt att ta sig in. Tvåstegstätning är säkrare och innebär att det finns en yttre ”regnkappa” som skyddar den inre konstruktionen. Regnkappans baksida är luftad vilket förhindrar att en lufttrycksskillnad uppstår som trycker in regnvatten ännu längre i ytterväggen.

Vindskydd

Vindskydd måste också användas i ytterväggen eftersom kall luft annars riskerar att blåsa in genom väggarna. På husets insida sätter man därför en diffusionstät folie. På husets utsida använder man istället en asfaboard eller en gips- eller fibercementskiva. Den monteras direkt utanför isoleringsskiktet, alltså innanför luftspalten som sitter bakom fasadmaterialet.

Fasadmaterial

I Sverige byggs majoriteten av alla hus i trä, vilket beror på att det finns en naturligt stor tillgång av träd i landet. Det finns dock olika typer av träfasader, exempelvis timmer och vanlig träpanel.

Timmer

Traditionella timmerhus har en ytterfasad där timrets utsida är synlig. Det finns vissa nackdelar med timmerhus. En svag punkt i konstruktionen är partierna som finns under fönstren. Om fönstren inte sköts om riskerar fönsterblecket att rosta sönder, vilket kan leda till att vatten tränger in i träet precis under. Det kan i värsta fall orsaka röta i träet. En annan svag punkt i timmerhus är knutarna, där ligger nämligen ändträet blottat. Det gör att träet absorberar fukt. Många timmerhus byggs därför med brädor över knutarna för att skydda dessa mot fukt. Timmerhus är en gammal huskonstruktionstyp som traditionellt sätt tätades med mossa, vilket inte är det bästa isolermaterialet. Med åren torkar mossan ut, vilket leder till otätheter i skarvarna. Istället är det bättre att täta med tjär- eller lindrev.

Träpanel

Den absolut vanligaste husfasaden i Sverige är en träpanel. Trä är ett praktiskt byggnadsmaterial i Sverige då det dels är billigt, dels har smarta egenskaper. Trä är till exempel enkelt att arbeta med och kan byggas på många sätt. Det går dessutom att sköta om träet så att det håller länge. Ytterligare en fördel med träpanel är att materialet kan återinföras till naturen efter det kasserats. Det finns olika typer av träpaneler, varav den enklaste varianten byggs med plana brädor, ofta 25 x 150 millimeter. Dessa monteras lodrätt kant i kant och springan som uppstår mellan brädorna täcks över med en profilerad bräda, alternativt en list. En annan paneltyp med trä är den där panelen monteras liggande. Då måste man använda spontade panelbrädor så att regnvattnet inte riskerar att tränga in i skarvarna. Spontade brädor har spår som passar in i varandra och en spontad vägg håller på så vis tätt.

Puts

Putsade fasader är också vanliga i Sverige. Putsen kan läggas på både murade och träbyggda hus. För att putsen ska fästa på exempelvis ett timmerhus, ruggas först ytan på träet. Det bästa underlaget för puts är dock lättklinker som med sin grova yta har en mycket god fästningsförmåga för putsen. Även tegel och vanlig betong är bra underlag för puts. Putsbruket består av sand, vatten och bindemedel, vilket exempelvis kan vara kalk eller cement. Ofta blandas det även i konsistensgivare och antifrostmedel i putsen. En nackdel med puts är att den tenderar att spricka och lossna. Det kan leda till att väggarna blottas och fukt kan tränga in. Ofta beror sprickor i putsade fasader på att fönsterblecken eller andra plåtdetaljer är i dåligt skick. Det kan leda till att vatten tränger in bakom putsen, vilket slutligen leder till sprickor och att putsen faller av.

Tegel

Tegel är ett mycket praktiskt fasadmaterial då det i stort sett är underhållsfritt. Är arbetet noggrant utfört och teglet skyddat mot snö och regn (oftast genom plåttäckta murkrön och tillräckliga taksprång), kan en tegelfasad hålla nästan hur länge som helst. Tegel tillverkas av lera som bränns i mycket höga temperaturer (cirka 1 000 grader). Tegel är inte mer utsatt för regn än andra fasadmaterial, men om fasaden utsätts för mycket surt regn kommer fogarna till slut att lakas ur, vilket blottar skarvarna och kan leda till fuktproblem. Det kan även finnas risk för att tegelstenarna fryser sönder vid minusgrader, men det sker endast om det finns fukt inuti teglet som då expanderar vid frostsprängning.

Plåt

Plåtfasader är inte särskilt vanliga idag men blev ganska populärt under 1960-talet, då den träpanelimiterande plåten introducerades. Fördelarna tycktes många då plåten verkade vara helt underhållsfri. Men det finns en del nackdelar. Framförallt uppstår problem med skadade infästningspunkter, bucklor eller repor. Fukt kan då leta sig in i plåten som då börjar rosta.

Fibercement

Fibercementfasader introduceras under 1940-talet för att uppfylla behovet av en underhållsfri fasad. Hus började byggas med plattor av cementbunden asbestfiber (mer känt som eternit). Plattorna är grå, svagt rosa eller gröna. Materialet fungerar utmärkt och kräver i stort sett inget underhåll, men det visade sig att asbesten i plattorna kan orsaka cancer. Så länge plattorna sitter där de sitter är de inte farliga för hälsan. Det är när materialet ska plockas ner och hanteras som asbestpartiklar kan frigöras och riskera att hamna i lungorna. Det ledde till att eternitplattor slutade att tillverkas. Om du har ett hus tillverkat av eternitplattor och behöver byta ut en eller några plattor går det alltså inte att köpa nya plattor. Istället kan du välja fibercementplattor. De innehåller nämligen träfiber istället för asbestfiber och är därför inte farliga för människa eller natur. Om du har eternitplattor och vill byta dem, läs gärna Arbetsmiljöverkets information.

Vanliga frågor och svar