Pantbrev – så fungerar det

Matilda Nobel Matilda Nobel / Lästid: ~2 minuter

Pantbrevet fungerar som en säkerhet för banken och visar att en bostad är pantsatt och inte kan säljas hur som helst. Först måste lånet till banken lösas. De flesta som köper hus tar ett bolån för att finansiera köpet. Det är ett lån med säkerhet. Det innebär att banken har rätt till bostaden om du inte kan betala tillbaka lånet. Men för att banken ska kunna bevisa att bostaden faktiskt är själva säkerheten för lånet (och för att bostaden inte ska kunna säljas hur som helst) begär banken ett pantbrev.

Så fungerar pantbrev

Pantbrevet är ett juridiskt bevis på att banken (där du tagit ditt bolån) har en säkerhet i belåningen av den fastighet du köpt. För att få ett pantbrev måste du betala ett visst belopp. Pantbrevet behövs eftersom du inte rent fysiskt kan lämna in fastigheten som pant till banken, istället används pantbrevet. Kostnaden för ett pantbrev är 2 % av pantbrevets belopp.

Den faktiska kostnaden varierar beroende på om fastigheten redan har pantbrev från tidigare ägare. Pantbrevet är nämligen knutet till fastigheten och inte till ägaren. Om du köper ett hus som har tidigare pantbrev övergår dem till dig som ny ägare av fastigheten. Vill du ta ett större banklån än vad de gamla pantbreven är intecknade till behöver du begära ett nytt pantbrev för mellanskillnaden. Det är därför bra om de befintliga pantbreven är på så stor summa som möjligt, då blir kostnaden för ett nytt pantbrev inte lika stor. Anta att du lånar två miljoner kronor och det finns ett befintligt pantbrev på 500 000 kronor, då behöver du endast köpa ett nytt pantbrev för 1,5 miljoner kronor. Kostnaden blir 30 375 kronor.

Inget pantbrev för bostadsrätt

Om du köper en bostadsrätt behöver du inget pantbrev, anledningen är att en bostadsrätt inte räknas som fast egendom. Du köper nämligen bara rätten att bo i fastigheten. Du kan fortfarande använda rätten att bo som en säkerhet för ditt bolån. Det finns ägarlägenheter i Sverige, även om de inte är lika vanliga som utomlands. Köper du en ägarlägenhet får du direkt ägande av lägenheten, vilket innebär att du ansöker om lagfart precis som när du köper ett hus och kan därmed ta ut pantbrev.

Lagfart

Lagfart är en annan kostnad att ta med i beräkningen när du köper hus. Lagfarten är själva beviset för att du äger fastigheten. I lagfarten finns information om fastighetens ägarförhållanden, bland annat:

  • Ägaren till fastigheten
  • Köpeskilling

Varje gång en fastighet byter ägare registreras den informationen i lagfarten. Lagfarten används dels som en säkerhet för att kunna bevisa att man äger fastigheten, dels som underlag när banken beviljar lån. Precis som att pantbrev inte behövs när du köper en bostadsrätt gör heller inte lagfart det. Lagfarten (stämpelskatten) kostar 1,5 % av köpeskillingen (försäljningspriset för fastigheten). Dessutom tas en expeditionsavgift på 850 kronor ut. För juridiska personer är stämpelskatten istället 4,25 % av köpeskillingen.

Avdragsgilla kostnader

Både pantbrev och lagfart är avdragsgilla i deklarationen. Du kan alltså minska hur mycket vinstskatt du ska betala.

Vanliga frågor och svar

Pantbrevet kostar 2 % av summan på pantbrevet (om fastigheten inte har några tidigare pantbrev är kostanden lika mycket som lånet) plus en expeditionsavgift på 375 kronor.

Pantbrevet används som bankens säkerhet vid ett bolån. Eftersom man inte rent praktiskt kan lämna in fastigheten som säkerhet till banken gör man istället en inteckning i fastigheten som är själva pantbrevet.

Lantmäteriet har information om vilka pantbrev som fastigheten har.