Anders Lindsborg
/ Lästid: ~5 minuter
Fallolyckor är en av byggbranschens mest envisa risker, men de fördelar sig inte jämnt över alla yrken. Vissa grupper arbetar på höjd varje dag, andra bara ibland, och statistiken speglar det. Bakom siffrorna finns en riktigt obehaglig riskbild som pekar ut vilka arbetsroller som löper störst fara när stegen eller taket sviker. Den bilden är värd att syna närmare.
De yrkesgrupper som faller mest från höjd
Afa Försäkring, som täcker skador bland privatanställda arbetare, registrerade 7 892 fallolyckor från höjd under perioden 2018–2022. Siffran gäller Afas försäkringsområde. Offentlig sektor och egenföretagare ingår inte, vilket är värt att minnas när man jämför mot andra rapporter. I genomsnitt handlar det om drygt 1 500 rapporterade fall per år bland privatanställda byggyrken.
Det är också i de mest utsatta yrkena en grundlig utbildning i fallskydd får störst praktisk effekt. Innehållet kan kopplas direkt till rollens faktiska arbetsmoment, i stället för att bli ett allmänt säkerhetsmoment som förblir abstrakt. Målaren behöver träning i säkert arbete med stege, ställning och skylift. Takmontören behöver praktisk kunskap om förankring, personlig fallskyddsutrustning och säkert arbete på lutande eller väderutsatta tak. Glasteknikern, å sin sida, behöver utbildning i säker hantering av tunga glaspartier vid montage på höjd och i andra exponerade arbetslägen. Vilka yrken pekas ut i statistiken
När Afa Försäkring bröt ner sina siffror på kön och yrke framträdde tre riskgrupper bland männen för allvarliga fallolyckor från höjd: byggnadsmålare, takmontörer och glastekniker. Arbete på stege, ställning eller tak tillhör vardagen i dessa yrken, inte undantaget. Samma rapport lyfter målare och snickare som de grupper där kvinnorna drabbades hårdast av allvarliga fall. Fördelningen är sned också på könsnivå: 70 procent av olyckorna drabbade män, 30 procent kvinnor.
En del av förklaringen är exponering. Ju fler timmar per år på stege eller tak, desto fler tillfällen att halka, tappa balansen eller få en stege att glida. En målare som jobbar utomhus kan spendera stora delar av arbetsdagen på höjd. En snickare likaså, men med andra moment och andra underlag.
Skadornas allvar och vad siffrorna egentligen betyder
Fall utgör 33 procent av alla allvarliga arbetsolyckor bland privatanställda arbetare, enligt Afa Försäkrings rapport. Det är den enskilt största kategorin.
Andelen blir ännu mer dramatisk när man tittar på dödsfall. Fall från höjd står för 15 procent av samtliga arbetsolycksfall med dödlig utgång inom Afas täckningsområde. Ungefär en av sju som omkommer i arbetet faller alltså från höjd. Konsekvensen är sällan en stukad fot. Oftare handlar det om bestående skador eller värre.
Varför drabbas just dessa yrken hårdare
Exponering förklarar mycket, men inte allt. En annan faktor är hur arbetet organiseras, och hur klara instruktionerna är.
En färsk enkät från Byggnadsarbetareförbundet (Byggnads) bland 4 700 byggarbetstagare, publicerad i oktober 2025, visar att 49 procent uppger att de aldrig fått instruktioner för fallförebyggande arbete för samtliga arbetsuppgifter. ”Stora brister i arbetet mot fallolyckor i byggbranschen,” skrev Byggnads i oktober 2025. Nästan hälften av de tillfrågade saknar alltså en fullständig genomgång av hur just deras moment ska utföras säkert.
Stegar används där en ställning egentligen hade passat bättre. Ensamarbete på tak blir vanligare mot slutet av mindre projekt, när bemanningen redan dragits ner. Tidspress i projektets slutskede gör att korta genvägar frestar mer än tidigare i byggprocessen. En målare berättade i enkäten om fredag eftermiddag som den värsta tiden på veckan. Olyckan kommer sällan av en enda orsak, utan när exponering, bristande instruktion och ogynnsamma ögonblick sammanfaller.
Regelverket och utbildningens konkreta roll
Sedan den 1 januari 2025 gäller Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:13, som samlar och skärper reglerna kring arbete med fallrisk. Föreskriften bygger på en bestämd prioriteringsordning. Arbetsgivaren ska i första hand välja kollektiva skyddsåtgärder för att förebygga fall, till exempel ställningar, skyddsräcken eller arbetsplattformar. Personlig fallskyddsutrustning kommer in först när kollektiva lösningar inte är tekniskt möjliga eller rimliga.
För byggarbetsgivaren betyder det tre saker:
- Föreskriften ställer krav på att riskerna kartläggs och dokumenteras innan arbete med fallrisk påbörjas.
- Räcken, ställningar och plattformar står före sele och livlina i valet av skydd.
- Föreskriften betonar att den som utför arbete med fallrisk ska ha kunskap som passar arbetsmomentet.
Utbildning och rollanpassad kunskap
Det sista kravet, utbildningen, är den punkt där Byggnads-enkäten gör tydligast ont. När stora grupper byggarbetstagare inte får en fullständig genomgång av sina moment, räcker det inte med en kort introduktion vid anställning. Utbildningen behöver vara rollanpassad, återkommande och praktisk. Målaren behöver öva stegteknik. För takmontören handlar det om livlineanvändning på ett riktigt tak, gärna i blåst. Glasteknikern behöver förstå hur en glasruta påverkar balansen när vinden tar tag.
Av de 4 700 tillfrågade i Byggnads-enkäten var det 49 procent som sa sig sakna en fullständig genomgång. Den siffran är det regelverket nu försöker flytta på.