Byggnadsmaterial – en guide

Organiska byggnadsmaterial

Allt fler blir mer medvetna om hur deras val påverkar miljön. Vill du använda så miljöneutrala byggnadsmaterial som möjligt ska du välja material som är:

• Organiska. Det innebär bland annat material som trä och sten.
• Närproducerade. Har du möjlighet att handla virket från en skog i närheten är det såklart bättre ur miljösynpunkt eftersom inga långa transporter då behövs.
• Obehandlade. Många byggnadsmaterial genomgår långa behandlingsprocesser där de impregneras eller på annat sätt modifieras med gifter och kemikalier för att bli mer hållbara. Det bästa ur miljösynpunkt är om du kan använda obehandlade byggnadsmaterial.

Det vanligaste organiska byggnadsmaterialet är trä och i Sverige används framförallt gran och furu. Furu har en tydligt rosafärgad kärna medan gran har en jämnare färg genom hela virket. En fördel med gran, förutom att det är väldigt hållbart, är att kvistarna inte blöder igenom efter att du målat virket. Det är en anledning till att just gran är ett populärt alternativ för exempelvis fasader och vindskivor. En annan fördel med gran och furu är att vi i Sverige har stor tillgång på barrträd. Sett till träslag är både gran och furu relativt mjuka organiska material, vilket är praktiskt då materialen är smidigare att arbeta med.

Lövträd, till exempel ek, ask, bok och björn, är också organiska byggnadsmaterial. Dessa träslag är hårdare och används vanligare inomhus, till exempel som golvmaterial och till bänkskivor, dörrar och lister.

Trävirke

Trävirke kallas olika saker beroende på hur tjockt materialet är:

• Läkt och ribbor: virke som är högst 38 x 50 millimeter.
• Brädor: virke som är högst 38 millimeter tjockt.
• Plank: virke som är minst 38 millimeter tjockt och minst 145 millimeter brett.
• Reglar: virke med måtten 38 – 50 millimeter i tjocklek och 45 – 125 millimeter i bredd.
• Sparrar: virke som är tjockare än reglar, ofta med ett kvadratiskt tvärsnitt.
• Bjälkar: virke med minsta dimensioner på 45 x 145 millimeter.

När det kommer till furu och gran sorterar man träslagen i sex olika klasser, beroende på utseende och kvalitet. Bland annat bedömer man hur många kvistar virket har och hur fibrerna, sprickorna och vankanterna ser ut. Ligger virket i klass I innebär det ett i princip kvistfritt och perfekt virke som är lämpligt för inredning. Har virket lägre klass än III/IV är det inte lämpligt för husbygge.

Tips!

Kärnvirke är träets innersta trä, det är betydligt hårdare och mer motståndskraftigt än det yttre träet. Istället för att välja tryckimpregnerat trä, som innehåller en del gifter, kan du välja kärnvirke. Det är obehandlat och kräver heller ingen annan behandling för att vara väderbeständigt.

Träskyddsklasser

Beroende på vad du ska bygga kan du behöva olika typer av trä. Trä klassas inte enbart med en kvalitetsmärkning, det får även en annan märkning. Följande träskyddsklasser innebär att träet är behandlat med rötskydd, dock inte mögelskydd. Ju högre märkning, desto mer motståndskraftigt är träet mot vatten och röta.

• Klass M: M står för ”marin” och innebär att virket är så pass vattenbeständigt att det kan stå i vatten. Trä med klass M används bland annat till bryggor och andra konstruktioner som står permanent i vatten.
• Klass A: Hela splintveden ända in till kärnveden är impregnerad. Trä med klass A används bland annat till konstruktioner som står i regelbunden kontakt med marken.
• Klass AB: En lättare impregnering för trä ovan mark, exempelvis fasaden på huset eller virket till en altan.
• Klass B: Trä med märkning klass B har endast blivit ytligt impregnerat och ger ett tillfälligt skydd för snickerier. Till exempel brukar fönster ha klass B, de står därför emot väder och vind tillfälligt, men tanken är att träet ska målas eller behandlas på annat sätt.

Tips!

Trä är ett organiskt material som krymper när det torkar. Det virke du köper på brädgården är sällan helt torrt och kan således spricka när du väl satt upp det hemma. Ett sätt att undvika små springor och sprickor är genom att låta virket torka inomhus innan du monterar det. Har du ett varmgarage eller förråd kan det vara bra att låta virket ligga där ett par dagar först.

Stål

Inom byggbranschen använder man ofta stål, det är ett mycket starkt och prisvärt material som kan användas till bland annat stomkonstruktioner i väggar. Stål är även bra som takbeklädnad då det är väldigt väderbeständigt och hållbart. Stål delas vanligtvis upp i två kategorier: rostfritt stål och icke rostfritt stål. En fördel med stål som byggnadsmaterial är att det väger lite men samtidigt är tåligt och stabilt.

Stål som ska användas i konstruktioner utomhus måste först behandlas eller på något sätt skyddas mot rost. Ofta används galvanisering., eller varmförzinkning. Varmförzinkning innebär att ett tunt lager zink läggs på stålytan. Det är hållbart men inte för evigt, det måste så småningom målas om.

Byggskivor

Ett annat mycket vanligt byggnadsmaterial är byggskivor av olika slag. De vanligaste är:

• Plywoodskiva. En träskiva som består av flera fanerskikt som sammanlimmats korsvis mot varandra. Finns i olika tjocklekar från 3 – 4 millimeter upp till cirka 30 millimeter. Finns med olika ytfaner: knivskuret eller skarvat. Ett knivskuret ytfaner visar trädstammens tvärsnitt medan det svarvade inte gör det i samma utsträckning.
• Lamellskiva. En träskiva bestående av en kärna av sammanlimmade trästavar. Ytan består av två lager faner, exempelvis en tunn träfiberskiva eller melamin. Finns i olika tjocklekar mellan 16 och 20 millimeter.
• Asfaboard. En porös och asfaltimpregnerad skiva som ofta används som vindskydd i väggar.
• Masonitskiva. En träskiva med hårdare sammanpressning. Finns i olika tjocklekar varav de porösare varianterna är 12 – 13 millimeter och de hårdare skivorna 3 – 6,4 millimeter.
• MDF-skiva. En slät träskiva som finns i olika tjocklek. MDF-skivor är vanliga till både byggnads- och inredningssnickerier.
• Spånskiva. Tillverkas av träspån som limmats samman med ett karbamidlim. Det finns även mer fuktbeständiga spånskivor som sammanfogats med ett fuktbeständigare lim, melamin. Finns i flera tjocklekar mellan 9 och 22 millimeter.
• OSB-skiva. Står för oriented strand board och är en spånskiva där spånen som limmats samman är grövre i storlek. Skivan är vanligtvis mellan 11 och 12 millimeter tjock och mycket hård och stark.
• Gipsskiva. Tillverkas av gips med ett ytskikt av papp. Kombinationen av gips och papp blir en tung och mångsidig skiva med bra draghållfasthet. Används ofta till tak- och väggbeklädnad.
• Fibercementskiva. Liknar eternitskiva och används på liknande sätt. Den är tillverkad av cementbundet träspån och är en styv skiva. Fibercementskivan är fuktmotståndig och kan användas på både tak och fasader. Finns i flera tjocklekar från cirka 8 millimeter.
• Träullsplatta. Tillverkad av cementbunden träull och används ofta för ljudabsorption, värmeisolering och som putsunderlag. Eftersom träullsplattan är brandhärdig kan den bland annat gjutas in i betongkonstruktioner.

Keramiska plattor

Keramiska plattor består av bränd lera och kan exempelvis vara kakel- och klinkerplattor. Ofta tillverkas plattorna med en glaserad yta. För att skapa kakel bränns leran vid cirka 700 grader medan klinker behöver högre temperaturer, cirka 900 till 1 350 grader. Bränntemperaturen avgör hur poröst eller starkt det keramiska materialet blir. Kakel är därför porösare än klinker och absorberar lättare vatten. Klinker är av den anledningen ett vanligare alternativ som golvbeläggning i badrum och på uteplatsen. Ska kakel användas som golv- eller väggbeklädnad bör det först förses med glasyr. Glasyren gör keramiska plattor helt täta och motståndiga mot fukt.

Sten

Sten är ett praktiskt byggnadsmaterial tack vare sin slitstyrka och naturliga estetik. Eftersom sten är ett naturmaterial och det finns många bergarter kan den se ut på många sätt. Sten används ofta till golvbeklädnad, trappor utomhus och som material till bänkskivor. Några vanliga stensorter är:

• Granit. Granit är väldigt hårt och används ofta till olika markarbeten, till exempel trappor och som marksten på uppfarter. Färgen går från grå till rosa. Det finns dock en variant av granit som kallas diabas, den är helt svart.
• Marmor. Marmor är en mjukare bergart som finns i mängder av utseenden och färger. Det är ådringen som många anser vara estetiskt vacker, den kan också skilja sig mycket från sten till sten. Vanligtvis används marmor till golv, väggar och köksbänkar. Eftersom marmor är en porös sten suger den åt sig fukt, vilket inte är optimalt i köket då det lätt blir fläckar som är svåra att få bort.
• Skiffer. En mörkgrå till svart sten som delas upp i antingen lerskiffer eller kvartsitskiffer. Lerskiffer kan spjälkas till helt plana plattor medan kvartsitskiffer har en hårdare och mer motståndskraftig yta mot exempelvis fläckar.
• Kalksten. En förhållandevis mjuk sten som ofta används som golvbeklädnad eller fönsterbänkar. Kalksten som används i Sverige är ofta Ölandskalksten som kännetecknas av sin strukturerade yta.
• Täljsten. En sten med mycket god värmelagringsförmåga, vilket är anledningen till att den används i vedkaminer. Brytning av stenen sker vanligtvis i Handöl i Jämtland. Täljsten är ljust grå och har viss ådring.

Värmeisoleringsmaterial

Det finns olika typer av värmeisoleringsmaterial varav det vanligaste idag är mineralull. Mineralull kan köpas både som stenull och glasull. Det finns även andra mer moderna varianter av isolermaterial, till exempel cellplast och cellulosafibrer. De är lika effektiva som mineralull. Eftersom allt fler personer är miljömedvetna och vill välja mer miljöneutrala alternativ till mineralull har det även uppkommit ”nya” isolermaterial, bland annat lin, hampa och fårull. Olika isolermaterial har olika egenskaper:

• Mineralull. Finns att köpa som skivor, mattor och som löst (sprutas in). Ullen används inte bara som värmeisolering utan är även effektiv som ljuddämpande material. Stenull tillverkas av bergarten diabas, som är ett slags granit och glasull är tillverkat av återbrukat flask- eller fönsterglas. Stenull är ett brandsäkert material eftersom sten överhuvudtaget inte kan brinna. Glasull är å andra sidan antändligt. Det har varit en del diskussioner om mineralullens påverkan på miljön och hälsa då isolermaterialet innehåller en del substanser vars inverkan inte är helt utredd. Mineralull är ganska känsligt eftersom det kan börja mögla om det blir fuktigt.
• Cellplast. Tillverkas av petroleumprodukter och formas som små luftbubblor. Cellulosafibrer består av träfibrer, som kommer direkt från träindustrin eller i form av söndermalt tidningspapper. Pappersmassan behandlas med borsalt för att bli mögelresistent och brandsäkert.

Fuktisolerande material

Inom byggbranschen finns det inte särskilt många material som är helt och hållet fuktsäkra. Det brukar finnas några få porer som släpper igenom de små vattenmolekylerna, även i plastmaterial. För att ett material ska vara effektivt som fuktskydd ska det inte bara vara helt tätt. Det är också viktigt att fukt hindras från att ta sig igenom materialet samtidigt som dunstning och torkning fungerar. Annars finns risken att kondens fastnar på insidan av materialet och orsakar fuktskador. Några exempel på fuktisolerande material:

• Plastmattor. Helt vattentätt material som bland annat används som vägg-och golvbeklädnad i badrum.
• Latexprodukter. Det finns särskilda fuktskydd bestående av latex som stryks direkt på väggar och golv innan plattsättning av kakel och klinkers utförs. Det skapar ett fuktbeständigt skikt.
• Plastfolie. Används vanligtvis som ett diffusionsskydd på insidan av väggar och tak. Det ska vara minst 0,2 millimeter tjockt och klassas som byggfolie.
• Asfaltsstrykning. Förr i tiden var det vanligare att källargrunder isolerades med asfalt. Man stryker då på asfalt över grunden på utsidan. Efter första lagret värmer man upp strykningen, vilket kallas för varmasfalt.

Köp ditt material här

Hitta ditt byggmaterial hos Beijer Bygg.

Till hemsidan

Över 49 800 produkter i sitt sortiment.

Till hemsidan

Vanliga frågor och svar