Anders Lindsborg
/ Lästid: ~3 minuter
Att köpa rätt mängd färg kräver att man undviker två vanliga missar. Det ena är att ta rummets golvyta och använda den som ett ungefärligt mått på väggytan. Det andra missen är att räkna väggarnas yta korrekt men glömma att samma kvadratmeter ska målas mer än en gång.
Båda misstagen kan undvikas med några minuter, ett måttband och en miniräknare. Det svåra är egentligen inte matematiken utan att veta vilka mått som är värda att räkna på.
Ett sovrum på 12 kvadrat kan ha över 30 kvadrat väggyta
Ta ett rum som är 3 × 4 meter med 2,5 meter i takhöjd. Golvytan är 12 kvadratmeter, men väggytan är betydligt större.
- Först läggs väggarnas längder ihop: 3 + 4 + 3 + 4 = 14 meter.
- Omkretsen multipliceras sedan med höjden: 14 × 2,5 = 35 kvadratmeter.
Redan där är problemet med att köpa färg efter golvytan uppenbart.
Rummet har samtidigt kanske både dörrar och fönster som inte ska målas. Om de upptar ungefär 4 kvadratmeter återstår ändå cirka 31 kvadratmeter vägg. Två lager innebär att färgen totalt ska räcka till ungefär 62 kvadratmeter.
För stora glaspartier och breda dörröppningar är det värt att göra avdragen noggrant. Små uttag, strömbrytare och liknande behöver däremot knappast börja mätas. Den lilla ytan motsvarar ofta ungefär den färg som ändå blir kvar i verktygen.
Först nu blir uppgiften på burken användbar. Olika typer av väggfärg kan ha olika angiven färgåtgång och täckförmåga, vilket behöver sättas i relation till hur många strykningar som planeras. Att en burk räcker till hela rummet en gång betyder inte att den räcker till det färdiga jobbet.
Underlaget kan ändra beräkningen
Matematiken ger en bra startpunkt, men väggen bestämmer också hur nära verkligheten kalkylen hamnar. En slät och tidigare målad vägg kan ge en ganska förutsägbar åtgång. En vägg med nyspacklade områden eller ett mer poröst underlag kan däremot suga olika mycket. Därför är det viktigt att inte kompensera ett sugande underlag genom att bara lägga på mer slutlig färg. Rätt grundarbete kan både jämna ut resultatet och göra åtgången mer förutsägbar.
Själva kulörbytet kan också påverka arbetsgången. En mycket mörk vägg som ska bli ljus kan behöva ett annat upplägg än en ljus vägg som bara ska fräschas upp i närliggande ton. Här bör man skilja mellan hur stor yta en viss mängd färg teoretiskt täcker och hur många behandlingar som faktiskt behövs för att nå önskat resultat.
Det finns dessutom ett praktiskt skäl att inte pressa kalkylen till sista decilitern. Om färgen tar slut när halva den sista väggen återstår blir arbetet avbrutet mitt i ett lager. Det är sämre än att avsluta med en mindre mängd över som kan sparas till framtida bättringar.
Till sist kommer även tekniken in som en faktor som påverkar färgåtgången. Med lite vana blir det lättare att ladda rollern med lagom mycket färg, fördela den jämnt och undvika både stänk och onödiga mängder som blir kvar i tråg och verktyg. En mindre erfaren målare kan därför behöva en något större marginal än någon som har målat många rum tidigare.
Någon exakt åtgång går alltså sällan att räkna fram på decilitern, men med rätt väggyta, antal strykningar, underlag och en rimlig marginal går det att komma betydligt närmare var behovet faktiskt ligger än när man bara gör gissningar utifrån rummets storlek.